Nattning

I vanliga fall brukar det vara P1 som hamnar nere vid en misslyckad nattning. Ikväll är det dock P2. Han tokvägrade somna och skrek tills han fick komma ner och äta en smörgås. Nu ligger han i Makens knä och håller på att somna.

Idag har det inte varit så mycket skrikande från honom annars, inte alls som det har varit de senaste dagarna. Tyvärr somnade han en halvtimme när jag höll på med maten, annars hade han sovit nu...

Trots

De senaste dagarna har jag insett att P2:s 4 1/2-årstrots förmodligen är det värsta vi varit med om hittills. Det retas, härmas och stjäls legofigurer här hemma stup i kvarten. P1blir dessutom alltid otroligt arg när P2 retas, vilket P2 verkligen gillar... Dagarna passerar i en dimma av ständiga förändringar. En överkelig kille blir en liten taggig igelkott på 0,3 sekunder för att senare omvandlas till en liten trött kille som bara vill sitta i knät.

Nattningarna har också blivit lidande av allt trotsande och testande på sistone. När det är förskolekväll brukar vi försöka se till att pojkarna ska upp på övervåningen och vara i pyjamas senast 19.30. Helst ska de sova vid 20.30 senast. I och för sig har de varit hemma några dagar nu, men de har kommit i säng ganska sent även med ledighetsmått mätt. I morgon måste vi strukturera nattningarna igen.

Jag känner mig fortfarande ganska ny på det här med att vara förälder. Den här trotsperioden verkar dessutom vara värre än vanligt. Hur kan man vända på den här onda spiralen?

*meh*

Idag blev jag på allvar riktigt arg, både på Pusselbitarna och på kompisen som var med dem. När jag kom hem från Plantagen efter att ha handlat en del till gräsmattan hörde jag av Maken att de gått till grannflickorna. Eftersom vi inte var säkra på om de kommit hem från landet ännu gick jag över för att kolla om så var fallet och annars skicka hem pojkarna.

När jag går dit får jag se att P1 och kompisen sitter på flickornas studsmatta och har tagit dit en massa sand från sandlådan. När jag frågar vad de gör säger P1 med en gång: Det var P2:s idé och kompisen hänger på och håller med. Jag blir vansinnig. Inte nog med att familjen i fråga inte är hemma - och då ska barnen inte leka där - de har även dragit dit en sjuk mängd sand och hade inga planer på att städa bort det innan de gick hem.

Jag sade åt dem att stanna där de var och gick hem för att hämta en sopborste. På vägen berättade jag det för Maken och han gick tillbaka till dem direkt. De fick städa bort all sand och vänta på oss tills det såg ok ut igen.

Ingen av dem förstod varför vi blev arga. Den enda responsen vi fick var meh av både P1 och kompisen. Det enda jag vill höra nu är egentligen att jag inte överreagerade. Vi tillbringade rätt mycket tid med att förklara att de a)inte ska gå in i en trädgård när de boende inte är hemma och b) inte slänga in en massa sand och förstöra.

Pojkarna har spelförbud till på onsdag. Jag sade egentligen en vecka, men Maken tyckte att jag var lite väl sträng. Pojkarnas kompis bleb lite spak när jag berättade att hans mamma visste om vad som hänt. När han frågade hur hon visste svarade jag att vi höra på sms flera gånger per dag när de leker tillsammans. Mammor vet allt...

Uppföljningsrapportering

Ikväll har vi valt kort till vår nästa återrapportering. Vi påbörjar vårt tredje år med pojkarna och det är dags för återrapportering #4. Det kommer att bli åtta till. Vi leder uppföljningsrapporteringsligan hos BFA. :)

I helgen kommer det att bli skrivande.

Paris, april 2013. Kärlek.

Onsdag

Tja, mellan arbete, hemmet och styrelsen så finns det inte så där värst mycket tid till annat. I synnerhet inte när jag också måste jonglera dagliga gräl...

Idag hade vi ett mindre världskrig vid middagen. Igår sa jag att vi skulle äta potatisbullar till middag idag och P1 var överlycklig. Idag ändrade jag mig och gjorde istället potatismos. P1 var inte längre lika överlycklig. Skrik, gråt och matvägran. Maten var äcklig. Vi låste oss i våra positioner - jag i positionen att han skulle äta mos och han i positionen att han gick till frysen, plockade ut potatisbullarna och gick ut till vardagsrummet - och till slut gjorde jag en ändring i min ståndpunkt.

Jag berättade att min mamma brukade göra stekta potatisbullar på överblivet potatismos dagen efter och att jag skulle göra det till honom nu. Han var skeptisk, mycket skeptisk, men mjukade upp inför tanken och provsmakade lite. Och lite till. Till slut åt han sex potatisbullar - eller snarare plättar.

Det intressanta var egentligen att P2 - som ju varit hyfsat trotsig på sistone - satt som ett tänt ljus. Berättade att han minsann kom och åt middag när jag ropade, att det var gott och att de inte får säga att någon mat är äcklig på förskolan.

Jag vet inte om jag var för mesig, att jag böjde mig och gjorde en ny maträtt - men jag tyckte att det gick bra. Han hade investerat för mycket prestige i grälet och det blev ett dödläge. Jag pratade med honom också och sa att det här inte är något som går att fixa vid varje middag. Den här gången hade vi tur att det gick att justera middagen.

Memo till mig själv - Säg inte vad det blir till middag och ändra sedan. P1 gillar inte det konceptet.

Ombytligt väder

Förra veckan på fotbollsträningen ösregnade det. Vi talar Ö.S.R.E.G.N. Vad P1 hade på sig? Kortärmad matchtröja och shorts. Oops, liksom. Det spelade i o f s ingen roll vad han hade på sig, ty alla var genomblöta när träningen var slut.

Idag hade jag förberett mig och i samråd med Maken klätt på P1 långärmad t-shirt + matchtröjan och träningsbyxor med långa ben. Vädret ikväll? Jo då, tackar som frågar. Hur varmt som helst, stackarn höll på att få värmeslag. Jag trodde inte att det skulle kunna vara så varmt kl sex på kvällen nu. Jag hade fel.

#åretsmamma

De där hjärtesträngarna...

...det drog i dem lite i dag när förskolekompisen från granngatan ville följa med P1 och leka nu när de hämtades från förskolan. De ska dock spela fotboll om ett par timmar, så idag är ingen bra dag. Men snart, gärna!

Om ett par veckor är det dessutom dags för höstens första barnkalas på förskolan. Snart dags att komma på presenter alltså! Några bra tips på kalaspresenter åt barn i 4-5-årsåldern? Om det spelar någon roll är det pojkar som har kalaset.

Ouch...

När jag kom och hämtade Pusselbitarna på förskolan idag såg P2 ganska ledsen ut. En av pedagogerna sa att han ramlat och att det kanske var lite smuts kvar. När vi kom hem kunde jag skölja ur såret en gång till. Väl hemma tog jag av plåstret och upptäckte... en sticka som satt inne i hans hand. Jag försökte få loss den med en av pincetterna som vi har hemma, men det gick inte. Vid det laget började jag inse att den nog var ganska stor. Jag fick en smula panik, men insåg att de nog hade en bra pincett på förskolan, så jag fick på båda barnen sina skor och gick i rask takt tillbaka dit.

När jag förklarat mitt ärende letade de upp en pincett och jag satte mig i kapprummet för att dra ut den. Det var inte det enklaste jag gjort, trots att en ganska stor del satt utanför handen och jag kunde få ett OK grepp. Till slut kom den ut och jag insåg varför det tog lite tid...



2 1/2 cm. Instucket i min gullunges lilla hand. Hur fick den plats?! Och det där med "kanske lite grus kvar i såret..."? Hmm. Jag mådde illa när jag såg hur stor stickan var.

P2 har fortfarande en liten sticka kvar i handen, men jag får inte ut den själv, vi får vänta tills Maken kommer hem.

Barnkalas...

Pojkarna har precis blivit inbjudna till det andra förskolebarnkalaset sedan de började där.  Det första kunde de inte gå på eftersom vi var i Egypten, så nu är det alltså premiär. Jag har frågat mina vänner med barn hur mycket som helst, t ex hur mycket en present "ska" kosta (100-150 kr), om temat på inbjudningskorten överensstämmer med barnets intressen (ibland, men inte alltid) och om vi ska vara kvar på kalaset (med tanke på att det är barnens första kalas så: ja). Det är en djungel.

Dessutom är det inte så enkelt att välja ut presenter till barn som man inte har en aning om vad de gillar. Det blev en pysselgrej. Jag valde mellan det och en bok. I vanliga fall brukar jag välja böcker i så fall, men tänkte att det här blev bra.

Jag vet inte jag...

Nu för tiden känns det som det här mer blir en trädgårdsblogg än något annat. Inget fel i det, men det blir inte så mycket skrivet.

Pusselbitarna träffade på en tjej från förskolan vid den närmaste sandlådan idag. Jag tror att de främst blev förvånade eftersom det inte brukar vara någon förutom barnen på gatan vid den. En tanke slog mig dock när de stod där - hälsar inte barn på varandra när de träffas, eller är det bara mina barn som inte gör det? Jag var inte alls säker på att de kände varandra eftersom de inte sa ett knyst till flickan. Det var först när vi gick hem som jag frågade om flickan går på förskolan med dem och de sa "ja".

Det är just sådana här saker som jag vill att barnen ska öva på och därför vara på förskolan - sociala koder.

Undrar om jag gjorde ett misstag nu...

Jag sa åt Pusselbitarna att de kunde gå upp och leka en liten stund innan vi går till förskolan. De gick upp, smällde igen dörren och började studsa med studsbollen de inte får använda inomhus...

Söndag i trädgården

Oj. En hel dag utan tillgång till telefonen. Jag är imponerad av mig själv. Nåja, anledningen är i första hand att P2 behövde någonting att göra när han satt på pottan - för att inte tänka på att han satt på pottan. :) Jag kan meddela att han faktiskt varit utan blöja en hel dag idag - första någonsin - och dessutom lyckats kissa på pottan.

Planen var att fixa i trädgården idag och få besök. Tyvärr blev inte det planerade besöket av (Nästa gång, Jenny!), men vi har ordnat mycket i trädgården.

Jag har funderat på att skaffa en kompostkvarn för att få bort alla grenar i trädgården som jag klippt ner och idag gjorde jag slag i saken och hyrde en på Bauhaus. Rätt OK pris, 245 kr för en dag. Lite för grova bitar för min smak dock, så det blir inte en sådan jag skaffar. Det var dock väldigt smidigt att bara göra flis av alla grenar och småträd jag tagit bort. Det var dessutom rätt kul, jag höll på till halv sex och ville knappt gå in. :)

När det första besöket inte blev av ringde Maken till Svärfar och han kom förbi en sväng och hade med korv och hamburgare till lunch, gott! Ett skönt avbrott i trädgårdsarbetet också.

Nu sitter vi i vardagsrummet. Jag och Maken med var sitt glas rosé och Pusselbitarna med iPhone & iPad. Alla är trötta och vi funderar på vad det kan blir för middag. Min tanke är: så enkel som möjligt.

I morgon funderar vi på att åka in till öppna förskolan allihop. Vet dock inte om det är öppet i morgon, det är ju Valborg. Får höra av mig till mina källor senare i kväll och kolla... Eller så kan mina källor skicka mig ett mail/sms och berätta om ni tror det är öppet eller inte. :)

För ett år sedan - del tre

Vår första fådelsedag. Stort. Jag kan inte påstå att vi firat så där otroligt mycket idag, men vi har varit tillsammans. Jag är så otroligt tacksam för att just Pusselbitarna kom till just oss. De är så perfekta och vi har verkligen blivit en familj. Allt har fallit på plats, och de där pusselbitarna - de saknas oss inte längre. Pusslet är färdigt.

När jag ser bilder från den första tiden märks verkligen deras utveckling. De ser så små ut då och så stora nu. När vi tog fram deras cyklar nu förra veckan syntes en annan skillnad. De som knappt nådde ner till pedalerna i höstas, nu måste vi höja deras sadlar. P1 ska nog t o m få ny cykel, tror jag.

Nu sover de små och jag ska umgås med Maken. Utan dator och telefon, har jag lovat. Vi får se hur det går... :)

Picknick

I morgon ska vi, jag och Pusselbitarna, till Skansen är det tänkt. Vet ännu inte hur många vi blir, men fick åtminstone klartecken med en förälder + barn idag. Under samtalet kom jag på att vi behöver något att äta under dagen och googlade lite. Det blir något hyfsat enkelt - Pannkaksrullar med köttfärs. Jag hittade receptet på Arlas hemsida, så ursäkta ev produktplacering... :)

8 st

2 1/2 dl vetemjöl
6 dl mjölk
3 ägg
1/2 tsk salt

2 msk smör el olja att hälla i smeten

smör el olja att steka i

Fyllning:
400 g köttfärs

smör el olja att steka i
1 tsk salt
2 dl Arla Köket lätt crème fraiche, paprika&chili
2 dl riven ost (helst texmex)

Gör så här

Vispa ut mjölet i hälften av mjölken till en slät smet. Vispa i resterande mjölk, ägg, salt och smör/olja. Grädda åtta pannkakor. Låt dem kallna. 

Stek köttfärsen i smör/olja i stekpannan. Rör i salt och crème fraiche. Låt röran koka några minuter och sedan kallna. 

Bred ut köttfärsröran på pannkakorna och strö över osten. Rulla ihop varje pannkaka och servera.

För ett år sedan idag - del två

Det var en gång - för ganska exakt ett år sedan - två otroligt nervösa svenskar som satt på ett snabbtåg från Taipei till vår slutdestination i Taichung. Vi hade med oss vår tolk och kamerateamet som följde oss, men det var ändå bara vi i vår egna lilla bubbla.

Vi kom till barnhemmet och träffade socialarbetarna som hade hand om våra skatter. Pratade och pratade och pratade, det kändes som om vi aldrig skulle få träffa våra två pusselbitar, som vi trots allt visste fanns i huset. Gick igenom deras historia och pratade. Jag grät mycket.

Sedan var det dags. Vi åkte ner en - eller två, jag minns inte riktigt - våning och där var de. Två mycket tysta pojkar tillsammans med sin fostermamma. Vi hade bestämt att jag skulle fokusera på P2 och Maken på P1 - så här i efterhand kan man skratta åt att det blev precis tvärtom, P1 är mamis pojke och tvärtom - och vi började prata med två små tysta - ledsna - pojkar som inte förstod ett ord som vi sade.

Lunchen den första dagen bestod av takeaway McDonald's och pojkarna åt det de alltid äter på McD, McNuggets och pommes.

Första mötet med Pusselbitarna - Mami och Papi älskar er mycket. Så långt vi kommit på ett år. Så långt vi har kvar. Men vi löser det. Som en familj. Snipp snapp snut, så var sagan... långt ifrån slut.

Sötnosen

Pojkarna har varit ute och cyklat hur mycket som helst idag. Ikväll fick de dessutom sällskap av flickorna som bor på samma gata. Fram och tillbaka. Fram och tillbaka. Fram och... ja, ni fattar.

Det händer då och då att P1 vaknar till en timme efter att han somnat, är orolig och kliar sig över hela kroppen. Eller... det är nog inte helt rätt ord. Vi tror att han ser ut som att han är vaken, men i själva verket är i ett drömtillstånd.

Nu för en liten stund sedan vaknade P1. Han sa bara ett ord. "Cykla". Gissa om han bara har en sak på hjärnan just nu...?

Förskoleplats... Check!

Vi tackade precis formellt ja till att börja förskolan "på riktigt" den 15 augusti. Vi kunde skriva in dem i maj, men det var precis då som vi tänkte låta dem vara hemma. Maken ringde samordnaren och det var inte problem att skriva in dem i augusti istället.

Scary... Ska jag börja jobba snart, alltså?

Slutet av helgen - Början av veckan...

Ett par timmar på Polismuseet, lunch på Etnografiska och sedan årets första grillning hemma. En ganska perfekt dag, om ni frågar mig.

Barndelen på Polismuseet var perfekt för pojkarna. De andra utställningarna var inte anpassade för barn, mycket våld, misshandel o s v, så vi var inte där så länge efter att ha gått ut från barnavdelningen. Det visade sig även att när barnen gick ner före oss, passade de på att ta ett varv till på bland småbilar, motorcyklar och passexpedition.

Vi var inte ensamma om idén att äta lunch på Matmekka inne på Etnografiska museet, men vi fick ett stort bord där alla fick plats - vi och Pusselbitarna, J&M med barnen. Ett enormt sällskap på nio personer.

När vi kom ut var det bra väder och vi enades om att åka ut till oss, grilla och låta barnen leka ett tag till. Det blev hemmagjorda hamburgare, halloumi och sallad. Till efterrätt gjorde jag en kladdkaka också, och skickade iväg Maken att köpa lite grädde.

Det blev senare än vanligt för en söndag, Pusselbitarna var inte i säng förrän efter nio, och de var ganska trötta i morse. P1, som brukar vakna när Maken går upp, sov till klockan ringde för mig tio i sju. P2, som verkligen inte brukar sova på min arm utan gå upp och leka när Maken går till jobbet, sov och snusade fram till tio över sju. Då var jag tvungen att få upp honom för att få på sig kläder och äta frukost innan det var dags att gå till förskolan. Tur att vi bor så nära... :)

Idag ska vi åka in till öppna förskolan en sväng. Sedan ska jag testa min syn och se mig om efter snygga bågar. Svägerskan kommer och hjälper mig med barnen under tiden. Skönt! Efter det hoppas jag verkligen att vi får skjuts hem med Maken.

Fredag den trettonde...

I morse vaknade jag - lite senare än jag borde ha vaknat, försov mig - av att barnen kom stormande uppför trappan och upprepade frasen "borgen trasig, borgen trasig". Lekplaneten i Kista Galleria rear ut en del stora LEGO-byggsatser just nu och vi passade på i måndags. Vi köpte en riddarborg i LEGO till dem och Maken höll på i flera timmar med att sätta ihop den. Barnen älskade den och har lekt mycket med den.

I tisdags krossade P2 den en smula och när Maken byggt upp den på nytt (jag vägrade efter att ha satt ihop väldigt många LEGO-saker som gått sönder lite väl fort) sa han att nästa gång får den nog vara trasig ett tag. Den var hel i två dagar.

I morse när jag kom ner möttes jag av soffkuddar på golv och soffbord och legobitar överallt. Vi kan väl säga att borgen har anfallits av fienden och fienden vann? Nästan jämnad med marken. Inte ens Braveheart hade överlevt den mosningen...

Jag talade om för dem att jag inte tänkte städa upp, utan den fick de göra när de kom hem från förskolan. P1 började plocka upp kuddarna och lägga dem fint i soffan redan före frukost. Efter frukosten pratade vi om det och då sade vi att vi skulle hjälpas åt att plocka upp allt sedan.

Frukosten, ja... Jag tog fram en drickyoghurt till P2 som gillar dem på morgonen. Tar tag i den och... tappar greppet om den och yoghurten stänker överallt. Till och med in i vardagsrummet! Vid det laget är jag ganska mör och ser bara fram emot att få gå och lägga mig igen.

Resten av morgonprocedurerna gick ganska bra och jag lyckades lämna på förskolan med inte allt för mycket tandagnisslan. Det enda som hände var att jag nekade P2 att ha på sig en allt för stor tröja till förskolan. Jag fick en kasse kläder igår av en granne, och storleken passar P1. Han bytte till en av de "nya" i morse innan vi gick och då ville P2 också göra det. Jag tog den striden - fråga mig inte varför jag tyckte att den var viktig - och lät honom inte göra det.

Kommer hem, slår på datorn. Ser att det är fredagen den trettonde och plötsligt känns allt förklarat. Jag har verkligen lust att krypa ner under täcket och inte komma fram förrän i morgon. Om dagen har börjat så här, hur ska den då sluta...?

Jag kan dock inte tycka att det är otur med fredagen den trettonde, egentligen. Personligen fyller jag år på denna dag med jämna mellanrum och det gör även min yngsta brorsdotter. Hon fyller nämligen 11 år idag. För 11 år sedan idag var det långfredag och vi var hemma hos mamma och pappa som vanligt. Vi fick dock inte träffa den lilla innan vi åkte hem, har jag för mig. Shit, så fort tiden går! 11 år...

Onsdagen som varit...

Nu har jag haft den här förkylningen i en evighet, måtte den snart försvinna. Jag ska ta en tablett och gå och lägga mig snart tror jag. Vi har spelat in Sveriges Mästerkock, men jag får nog passa på den nu. Mina öron börjar värka en smula och jag har ont i huvudet.

Tandläkarbesöket gick bra. P1 låg i min famn - hyfsat lugnt - medan tandläkaren gick igenom tänderna. Tydligen brukar barn kallas vartannat år, men eftersom han har haft en del problem med tänderna ska han kallas varje år istället. Ingen karies verkade det vara i alla fall. Jag tror att jag ska försöka fixa det så att pojkarna har samma tandläkare som jag och Maken. Han är riktigt lugn och jag tror att det skulle vara bättre för dem - i synnerhet P1. Jag vill inte att han ska vara så rädd för tandläkaren som jag varit halva livet.

Den där Unokortleken som han skulle få om han var duktig hos tandläkaren? Fanns ingenstans. Kollade tre ställen i Solna C och ett i Bromma Blocks. Däremot fick han såpbubblor och ett par jättesnygga byxor från Name it. :) De är tunna, men de blir nog bra i Egypten - och i sommar förstås. På Name it i Bromma Blocks hade de för övrigt rea på sina mammakläder - 75 kr styck på allt. Inte så mycket kvar, men det fanns en del, byxor, shorts och toppar. Tips!

Jag googlade lite och hittade kortleken online istället. Var om inte hos vår nya hovleverantör - Hiko. Tyvärr har de inga vanliga vuxenkläder, annars skulle jag förmodligen kunnat hitta en baddräkt till mig där också... Tredje beställningen på en månad, önskar att jag kunde vetat i förväg vad jag behövde en månad senare.

I morgon har vi årsmöte i samfälligheten. Innan dess måste jag skriva ut en mängd papper och förbereda allt jag ska skriva ner. Dessutom ska jag fixa fikabrödet. M a o måste jag vara piggare i morgon ty då ska jag ner till centrum på förmiddagen och handla fika.