Vår första fådelsedag. Stort. Jag kan inte påstå att vi firat så där otroligt mycket idag, men vi har varit tillsammans. Jag är så otroligt tacksam för att just Pusselbitarna kom till just oss. De är så perfekta och vi har verkligen blivit en familj. Allt har fallit på plats, och de där pusselbitarna - de saknas oss inte längre. Pusslet är färdigt.
När jag ser bilder från den första tiden märks verkligen deras utveckling. De ser så små ut då och så stora nu. När vi tog fram deras cyklar nu förra veckan syntes en annan skillnad. De som knappt nådde ner till pedalerna i höstas, nu måste vi höja deras sadlar. P1 ska nog t o m få ny cykel, tror jag.
Nu sover de små och jag ska umgås med Maken. Utan dator och telefon, har jag lovat. Vi får se hur det går... :)
Visar inlägg med etikett fådelsedag. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett fådelsedag. Visa alla inlägg
lördag 28 april 2012
torsdag 26 april 2012
För ett år sedan idag - del två
Det var en gång - för ganska exakt ett år sedan - två otroligt nervösa svenskar som satt på ett snabbtåg från Taipei till vår slutdestination i Taichung. Vi hade med oss vår tolk och kamerateamet som följde oss, men det var ändå bara vi i vår egna lilla bubbla.
Vi kom till barnhemmet och träffade socialarbetarna som hade hand om våra skatter. Pratade och pratade och pratade, det kändes som om vi aldrig skulle få träffa våra två pusselbitar, som vi trots allt visste fanns i huset. Gick igenom deras historia och pratade. Jag grät mycket.
Sedan var det dags. Vi åkte ner en - eller två, jag minns inte riktigt - våning och där var de. Två mycket tysta pojkar tillsammans med sin fostermamma. Vi hade bestämt att jag skulle fokusera på P2 och Maken på P1 - så här i efterhand kan man skratta åt att det blev precis tvärtom, P1 är mamis pojke och tvärtom - och vi började prata med två små tysta - ledsna - pojkar som inte förstod ett ord som vi sade.
Lunchen den första dagen bestod av takeaway McDonald's och pojkarna åt det de alltid äter på McD, McNuggets och pommes.
Första mötet med Pusselbitarna - Mami och Papi älskar er mycket. Så långt vi kommit på ett år. Så långt vi har kvar. Men vi löser det. Som en familj. Snipp snapp snut, så var sagan... långt ifrån slut.
Vi kom till barnhemmet och träffade socialarbetarna som hade hand om våra skatter. Pratade och pratade och pratade, det kändes som om vi aldrig skulle få träffa våra två pusselbitar, som vi trots allt visste fanns i huset. Gick igenom deras historia och pratade. Jag grät mycket.
Sedan var det dags. Vi åkte ner en - eller två, jag minns inte riktigt - våning och där var de. Två mycket tysta pojkar tillsammans med sin fostermamma. Vi hade bestämt att jag skulle fokusera på P2 och Maken på P1 - så här i efterhand kan man skratta åt att det blev precis tvärtom, P1 är mamis pojke och tvärtom - och vi började prata med två små tysta - ledsna - pojkar som inte förstod ett ord som vi sade.
Lunchen den första dagen bestod av takeaway McDonald's och pojkarna åt det de alltid äter på McD, McNuggets och pommes.
Första mötet med Pusselbitarna - Mami och Papi älskar er mycket. Så långt vi kommit på ett år. Så långt vi har kvar. Men vi löser det. Som en familj. Snipp snapp snut, så var sagan... långt ifrån slut.
onsdag 26 oktober 2011
För bövelen!
Idag är det ju sex månader sedan vi träffade Pusselbitarna för första gången. Den 28de är det sex månader sedan vi fick ansvaret för dem och de följde med oss till hotellet, en hel radda av jubileum just nu. :)
Kärlek.
Kärlek.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)