Nattning

I vanliga fall brukar det vara P1 som hamnar nere vid en misslyckad nattning. Ikväll är det dock P2. Han tokvägrade somna och skrek tills han fick komma ner och äta en smörgås. Nu ligger han i Makens knä och håller på att somna.

Idag har det inte varit så mycket skrikande från honom annars, inte alls som det har varit de senaste dagarna. Tyvärr somnade han en halvtimme när jag höll på med maten, annars hade han sovit nu...

Trots

De senaste dagarna har jag insett att P2:s 4 1/2-årstrots förmodligen är det värsta vi varit med om hittills. Det retas, härmas och stjäls legofigurer här hemma stup i kvarten. P1blir dessutom alltid otroligt arg när P2 retas, vilket P2 verkligen gillar... Dagarna passerar i en dimma av ständiga förändringar. En överkelig kille blir en liten taggig igelkott på 0,3 sekunder för att senare omvandlas till en liten trött kille som bara vill sitta i knät.

Nattningarna har också blivit lidande av allt trotsande och testande på sistone. När det är förskolekväll brukar vi försöka se till att pojkarna ska upp på övervåningen och vara i pyjamas senast 19.30. Helst ska de sova vid 20.30 senast. I och för sig har de varit hemma några dagar nu, men de har kommit i säng ganska sent även med ledighetsmått mätt. I morgon måste vi strukturera nattningarna igen.

Jag känner mig fortfarande ganska ny på det här med att vara förälder. Den här trotsperioden verkar dessutom vara värre än vanligt. Hur kan man vända på den här onda spiralen?