onsdag 30 januari 2013

Onsdag

Tja, mellan arbete, hemmet och styrelsen så finns det inte så där värst mycket tid till annat. I synnerhet inte när jag också måste jonglera dagliga gräl...

Idag hade vi ett mindre världskrig vid middagen. Igår sa jag att vi skulle äta potatisbullar till middag idag och P1 var överlycklig. Idag ändrade jag mig och gjorde istället potatismos. P1 var inte längre lika överlycklig. Skrik, gråt och matvägran. Maten var äcklig. Vi låste oss i våra positioner - jag i positionen att han skulle äta mos och han i positionen att han gick till frysen, plockade ut potatisbullarna och gick ut till vardagsrummet - och till slut gjorde jag en ändring i min ståndpunkt.

Jag berättade att min mamma brukade göra stekta potatisbullar på överblivet potatismos dagen efter och att jag skulle göra det till honom nu. Han var skeptisk, mycket skeptisk, men mjukade upp inför tanken och provsmakade lite. Och lite till. Till slut åt han sex potatisbullar - eller snarare plättar.

Det intressanta var egentligen att P2 - som ju varit hyfsat trotsig på sistone - satt som ett tänt ljus. Berättade att han minsann kom och åt middag när jag ropade, att det var gott och att de inte får säga att någon mat är äcklig på förskolan.

Jag vet inte om jag var för mesig, att jag böjde mig och gjorde en ny maträtt - men jag tyckte att det gick bra. Han hade investerat för mycket prestige i grälet och det blev ett dödläge. Jag pratade med honom också och sa att det här inte är något som går att fixa vid varje middag. Den här gången hade vi tur att det gick att justera middagen.

Memo till mig själv - Säg inte vad det blir till middag och ändra sedan. P1 gillar inte det konceptet.

2 kommentarer:

  1. Jag tycker att du förhandlade fram en bra lösning som innebar att ni båda vann!

    Att inte ändra en uttalad middagsplanering är förmodligen också bra...

    SvaraRadera
  2. Jo, det är en bra grundregel. I synnerhet inte ändra när det är någons favorit.

    SvaraRadera