De senaste dagarna har jag insett att P2:s 4 1/2-årstrots förmodligen är det värsta vi varit med om hittills. Det retas, härmas och stjäls legofigurer här hemma stup i kvarten. P1blir dessutom alltid otroligt arg när P2 retas, vilket P2 verkligen gillar... Dagarna passerar i en dimma av ständiga förändringar. En överkelig kille blir en liten taggig igelkott på 0,3 sekunder för att senare omvandlas till en liten trött kille som bara vill sitta i knät.
Nattningarna har också blivit lidande av allt trotsande och testande på sistone. När det är förskolekväll brukar vi försöka se till att pojkarna ska upp på övervåningen och vara i pyjamas senast 19.30. Helst ska de sova vid 20.30 senast. I och för sig har de varit hemma några dagar nu, men de har kommit i säng ganska sent även med ledighetsmått mätt. I morgon måste vi strukturera nattningarna igen.
Jag känner mig fortfarande ganska ny på det här med att vara förälder. Den här trotsperioden verkar dessutom vara värre än vanligt. Hur kan man vända på den här onda spiralen?
Jag har varit förälder i över 14 år och känner mig ändå som en nybörjare ibland. Men det förändras på vilket sätt beroende på utvecklingsfas. Hoppas ni hittar ett sätt att ta er över den här tröskeln.
SvaraRadera