Det är P2:s stående replik varje kväll när han ska sova. Det är tråååkigt att somna. Papi är tråkig och nu är även Mami trist. Den senaste veckan har han lagt sig till rätta i P1:s säng och somnat vid mina fötter (sova Maaami), men har tydligen insett att jag inte pratar så mycket när jag nattar P1.
Jag älskar att sova. Med tiden har jag lärt mig att insomnandet är ett nödvändigt ont för att få sova, men jag håller nog med. Själva somnandet är trist.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar