Igår var Maken hemma och jag hade tillgång till bilen. Givetvis var det full snöstorm ute då... Det började redan på morgonen. Eftersom jag skulle på morgonmöte var det viktigt att jag var på plats senast 8.30, helst tidigare. Maken tyckte att jag skulle åka så tidigt som möjligt, för att slippa köerna, men självklart vaknade jag senare än vanligt. Panik.
Kö större delen av resvägen, men jag kände i alla fall att jag skulle hinna vara på jobbet strax före 8.30. När jag närmar mig avfarten i tunneln är det dags att förlita sig på vår GPS eftersom jag inte är helt säker på vilken avfart jag ska ta. I sådana lägen är det ju jättebra om nämnda GPS får tokspel och först säger åt mig att svänga på en avfart som inte existerar och sedan säga att det inte finns någon signal och stänga av sig. Kanon. Verkligen.
Jag lyckas hitta en parkeringsplats inte allt för långt från skolan (men dock tillräckligt långt för att jag ska vara helt snötäckt när jag kommer in), 110 kr fattigare tack vare parkeringsavgiften.
När det är dags att åka hem på eftermiddagen inser jag att det har snöat ganska bra under dagen. Jag ser inte min bil. Som tur är är jag hyfsat säker på var jag ställt den och dessutom lyser lamporna genom snölagret när jag låser upp den. Jag kör hem i rusningstrafik. Ick! Jag ska dessutom åka förbi Hornbach och hämta upp lampan som vi beställt och som kommit nu. Jag åker från jobbet 15.30. Jag är hemma strax efter 18.30.
Jag förstår faktiskt inte varför man tar bil istället för kollektivtrafik när det är rusningstrafik. På morgonen var det i o f s skönt att sitta inne i en varm bil och skratta till Morgonpasset, men hemvägen? Usch. Det enda positiva jag kan säga om gårdagens biltur är att jag slapp pulsa i snön till och från diverse busshållplatser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar