onsdag 10 augusti 2011

Ett sista inlägg om gårdagen.

Jag måste bara skriva ner hur underbart det kändes att höra P1 ropa efter Mami när han inte kunde sova igår. Det var verkligen mig han ville få tag i, det är verkligen jag som är hans mamma nu. :)

Både han och hans bror gör annars allt för att testa gränser - och inte minst mitt och Makens tålamod. När de gör något som de vet att de inte borde göra - då ler de och gör om det. Men de är otroligt söta när de gör det och våra hjärtan smälter - nästan - varje gång. Kärlek.

2 kommentarer:

  1. Underbart... Det måste kännas skönt att tänka den tanken! Och att skriva den! Nu är du deras mamma!!!

    SvaraRadera
  2. Det börja sjunka in nu, efter 3+ månader. Och samtidigt känns det som om det varit så här för alltid. :)

    SvaraRadera