Från första början stod en sak klart. Enligt P1 gör han aldrig fel. Allt är P2:s fel. Och visst är mycket hans fel, men en rätt stor del av dessa görs genom påtryckning av storebror.
Idag blev det skrattretande klart att P2 mycket väl kan vara oskyldig. Han står ute i hallen när hans fleecejacka plötsligt slängs ut till mig i köket från vardagsrummet. När jag ropar till P1 att han ska låta bli att kasta saker får jag höra att det minsann var P2 som kastade...
Droppen var egentligen nu ikväll när jag klagade till Maken att en glass - som jag kunde svära på fanns i frysen tidigare idag - nu var puts borta. Han såg skyldig ut och sedan kom det bara: "Det var P2 som tog den."
Yeah. Right.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar