onsdag 29 februari 2012

Fcuk

Stunden jag har väntat på har kommit. P2 hostade så han kräktes. Två gånger - hittills. En gång i Makens säng och sedan igen i sin egen när jag nattat. Stackarn. När jag varit nere och hämtat nytt täcke och kudde och bäddat rent sängen ville han inte lägga sig, förmodligen rädd för att det skulle hända igen. Istället somnade han i min famn och jag satt på golvet mellan pojkarnas sängar. När han somnat lyfte jag över honom till sin säng och satt med honom tills han kommit till ro igen.

P1 sa att han också mådde illa, men jag vet inte om det berodde på att han hörde att P2 kräktes. Vi får nog se under natten. Jag sa i alla fall till dem att det inte är farligt att kräkas, att det ofta kan kännas bättre efter att man har kräkts.

Snutten.



Skottdagen

En kompis blogg gav mig en påminnelse på att jag faktiskt friade till Maken idag för 8 år sedan. Ja, ett ja fick jag och jag hade varit förvånad annars, vi blev tillsammans 1996 och förlovade oss 1998...

Men puss på dig, Maken! :)



Hmm...

Nämnde jag vad sköterskan på 1177 trodde P2 har? Influensa. Jamentacksomfandå.

Avd. Bara att förbereda sig på att gå ner ett kilo eller två...



40,3 grader...

Gissa om jag ringt 1177 idag? Jepp! Nu, nästan två timmar senare har P2 sovit, fått Alvedon och vilat. Just nu äter han - äntligen - lunch och är nere på lugna 37,6 grader. *puh*



tisdag 28 februari 2012

Jubileum

Eller ja, idag är det tio månader sedan vi fick ansvaret om Pusselbitarna. Sötnosarna. På elvamånadersdagen är vi i Egypten. På fådelsedagen är vi - förmodligen - hemma.

P1 har varit på femårskontroll idag. Han är numera 109,5 cm lång och 18,5 kg tung. Vikten är den samma som i somras, vilket jag kanske inte är helt nöjd med. Borde han inte ha ökat lite i vikt i alla fall?

P2 hade tydligen 39,5 vid sängdags. Stackarn. Jag hoppas att han är piggare i morgon.

Puh...

Febrigt barn och mor med huvudvärk. Jag har flytt fältet för att åka och handla. En stunds tystnad behövs, kan jag meddela.



Sjukdag

Igår upptäckte vi att P2 hade lite feber. Den höll i sig i morse, så det blev ingen förskola för honom idag, till P1:s uttryckliga besvikelse. D v s - han skrek och grät i 45 minuter. Men till förskolan kom han i alla fall.

När jag och P2 skulle hämta P1 tyckte jag att lilleman var ännu varmare än tidigare så jag kollade hans temp: 39,2. Jag gav honom alvedon och bäddade ner honom i vagnen med en filt.

Nu sitter pojkarna i soffan och äter glass. P2 är gnällig samtidigt som P2 retas och gnäller. En ljuvlig dag...

måndag 27 februari 2012

Repris Oscarsgalan 2012

Till er som googlar på "repris oscarsgalan 2012" och har kommit till ett av mina inlägg från förra året (var inte det en ledtråd...?) kan jag meddela att kanal 5 sänder ett sammandrag kl 22.55 ikväll. Slut på meddelandet.

Allvarligt talat...

Det finns en hel del saker med Google+ som suger. Hårt.

Sorry...




Ni som sökt på årets Oscarsgala - jag vet inget om denna. Däremot kan jag bidra med en bild på Colin Firth CBE från galan ifråga, från IMDB.com:



Visst katten...

Oscarsgalan var i natt/morse och jag har inte funderat på den förrän nu. Synd att Tinker Tailor Soldier Spy inte fick fler nomineringar/vinster och att von Sydow inte vann manliga biroll.

Det var väl det jag kan säga om galan. Ska spela in den i reprisen och kolla.

Nu? Sitter på konditoriet och morgonfikar. Promenerade ner och det var skönt - men kallt. Ska snart gå till affären och sedan hem. Tänkte hinna spela in Pingu till Pusselbitarna.



söndag 26 februari 2012

Solig dag

Vi har varit ute nästan hela dagen. Långpromenad till centrum med en avstickare till parken här i närheten. Vi träffade grannarna som var på väg dit och vi slog följe med dem. Hittade isen som jag visade upp i förra inlägget och åkte runt där lite. Åkte rutschkana i parken. Gungade. Visst ja, det var inte jag som gjorde. Det var Pusselbitarna. Vi stod bredvid, log och tog kort på dem.

God lunch på konditoriet (räksallad), följt av lite fika där och sedan promenad hem igen. Sedan lyckades jag få igenom att vi skulle åka till Toys r us och byta två presenter som P1 fick igår och som tyvärr var dubletter. In en sväng på Barnens hus också för att kolla läget. Visade Maken en av syskonvagnarna jag spanat in och fick höra att han nästan ville att vi skulle skaffa den "bara för att se mig försöka manövrera den".

Hem och sätta ihop LEGO-bitar till en båt och sätta in batterier i ett BRIO-lok. Jag har blivit bättre och bättre på att följa instruktionerna till LEGO, kanske dags att snart sätta ihop en egen IKEA-möbel?

Barnen somnade tidigt, förmodligen på grund av all den friska luften de utsattes för idag. Maken gick och lade sig samtidigt, oklart dock om han somnat ännu. Jag är på väg upp också men vill bara skriva lite, det ser lite fattigt ut annars. :)

Imorgon är det dagis och jag har bestämt mig för att gå ut och gå en sväng. De där kilona som smygit sig på mig nu igen ska bort. Ska även ta bort den där lilla loggan längst ner om hur mycket jag har gått ner, det är s a s falsk marknadsföring just nu. Jag har gått upp allt jag gick ner och det känns inte bra. Alltför mycket snacks och dylikt efter att barnen lagt sig har satt sina spår. Hinner nog inte gå ner så mycket som jag tänkt till Egyptenresan, men ska i alla fall göra mitt bästa.

Vårkänslor...

...och en riktigt bra is. :-)









lördag 25 februari 2012

Melodifestivalsdeltävling 3, 2012

Även när jag sett honom var Danny min favorit. Och Lisa Miskovsky. Bra där, Sverige. Danny skulle jag säga är en mycket stark kandidat att ta hem hela fadderullan. Förutom Loreen, förstås.

Det enda som är synd med kvällens resultat är att jag måste vänta med att lyssna på låtarna på Spotify. Men jag kan leva med det. :)

Födelsedagsfirande pågår...

Städande, fikande, middag och melodifestival. I den ordningen. Olyssnat håller jag på Danny. Återkommer som senast i morgon. :-)



Händelserik kväll.

Barnen sov. Maken sov på soffan. Jag såg på Firewall med Harrison Ford och Paul Bettany. Slog in paket. Nattade undulaterna. Grattade Maken som fyller år idag - Grattis älskling! Gick och lade mig.

Party all night long...



fredag 24 februari 2012

En klar fördel med att P1 inte läser ännu...

...är att han inte förstår att det ganska stora paketet som ligger i hallen är hans födelsedagspresent från Farfar. När jag hämtade på förskolan förut, med det stora paketet i famnen, frågade alla barn vad jag hade med mig. Jag svarade att det var en present till Pusselbitarnas Papi, som fyller år i morgon. På paketet står det att det innehåller leksaker. :)

I morgon får vi se vad han tycker om presenten...

Vanligaste sökorden...


Kunde man kanske ana. Arvprinsessan och Anna Mannheimer. :)

Otippat att Lindquist rasar...

...han hade ju inte en siffra rätt när det gällde varken namn eller landskap. Jag pratade med mamma strax efter offentliggörandet av namnen och hon berättade att hon minsann träffat och skakat hand med den första Estelle Bernadotte när hon kom till mammas lilla samhälle. Själv missade jag helt och hållet att det skulle vara ett släktnamn.

Estelle är ett vackert namn, men kanske inte så svenskt och kanske inte vad jag väntat mig för en framtida drottning - om nu kungahuset fortfarande finns kvar om 40-50 år...

Hmm...

Hertiginnan av Östergötland. Prinsessan Estelle Silvia Ewa Mary. Lite otippat, tycker jag.

Edit: Det var tydligen Ewa med dubbelw, jag justerade.


David?!




Något otippat fjärdenamn. Hämtat från Ockelbotradition? Tydligen en testversion. Lol.

Dagens Timbuktu

p (Spotify)



Prinsessnamn...

Ska man gissa på Lovisa Alice Lilian Kristina, kanske?

Det vore lite kul om det blev Lilian, det är mitt och Systerdotterdotterns andranamn och min söta mamma heter det.

Sedan vore det tokkul om kungen proklamerade att bebben ska heta Tindra eller Engla i förstanamn... Drottning Tindra I. :-)

Jag ska försöka att begränsa antalet prinsessbloggsinlägg till ett minimum. Det är den sentimentala delen av mig - den där som fällde en tår när jag läste om födseln i DN - som vill komma ut.




Ursäkta...

Men de här bokstavsverifieringarna till Bloggers bloggar börjar bli lite väl jobbiga nu. Jag tycker att jag har bra syn, men de är skitjobbiga att tyda.

Mvh Dagens i-landsproblem.



torsdag 23 februari 2012

När man lyckas placera någon...

...som man tycker att man känner igen, men inte har en aning om varifrån. Känns det igen? Jag har funderat under ett par år varför jag tyckte mig kände igen John Corbett, han som spelade Aidan Shaw, Carries pojkvän i Sex and the City  ett tag- innan Carrie insåg att det var Mr Big som var mannen i hennes liv. :)

Ikväll, nyss faktiskt, slog det mig varför jag kände igen honom. Jag satt och slötittade på TV och plötsligt hörde jag hans röst. SVT1 visar gamla avsnitt av Northern Exposure (Det ljuva livet i Alaska) och där är han med. Jag kommer ihåg att jag såg den här serien för en massa år sedan - och därmed även Corbett. Gillade honom bättre där än i SATC (Sorry, A1).

Favorit i repris: Namninsamling


Namninsamling för högre adoptionsbidrag

Det statliga adoptionsbidraget är 40 000 kronor. Det har inte höjts på flera år och är för lågt, tycker vi. Staten vill att folk får barn. Många som adopterar har utgifter på flera hundra tusen kronor och många som skulle vilja adoptera, tvekar över om de över huvud taget har råd. Att få barn genom adoption är en oförglömlig resa som fler som inte kan få biologiska barn borde få uppleva. 

Vi som skriver under denna namninsamling tycker därför att det statliga adoptionsbidraget måste höjas! Du som vill skriva under namninsamlingen, skicka ditt namn och din hemkommun, och om du vill också din mejladress, till hogreadoptionsbidrag@gmail.com.

(Upprop via Moderbloggen)

Födelsedagsfirare

Och så P1, förstås. Men trevligt att Schyffert har samma födelsedag. :)

Och tydligen Brinkenstierna. Mindre kul...

Födelsedagsfirande, del 1

Pusselbitarna sitter och spelar x-box. Det började med att de ville testa de spel som P1 fick i present av oss i morse. Det var dock ganska mycket text i dem - och dessutom på engelska. Både de och jag tröttnade på att jag behövde sitta bredvid och simultantolka. Det nya x-boxspelet, De Blob 2, verkar dock vara i helt rätt nivå för dem.

Andra presenter som P1 fått idag är en pyjamas, barnyatzy - som vi redan spelat två gånger - LEGO, MixMax - som är helt klockrent, P1 har spelat det massor på öppna förskolan och gillar det - och en tröja. Han fick också en teckning skickad till sig från kusinen, föreställande Link. Jag sa till Brodern att P1 inte riktigt kände till figuren, men insåg senare under dagen att det var huvudpersonen i DS-spelet som P1 fick av oss: The Legend of Zelda: Spirit Tracks. Så - Nu känner han till Link. :)

Dagens DN, del 3

6 måsten i Taipei. Av dessa var vi bara i Taipei 101. Och åt mat, förstås. :-)



Dagens DN, del 2

Kommer ihåg när Ebbe Schön var i tv när jag var liten och pratade om tomtar och gammal folktro. Nu börjar han faktiskt likna en söt gammal tomte själv. Gillar honom.



Dagens DN, del 1: Som barnen säger...

Inte en gång till. Ska den där karlen ta över allt nu...?



Om framtida elever börjar svamla om "stranden du" och "havet vi" - då vet jag vem jag skyller på..

Grattis P1! Och prinsessan...

Grattis till vår sötnos. Han har öppnat paket och ätit frukost.

Jag läste precis också att Victoria och Daniel fick en dotter i natt. Det är helt OK att de delar födelsedag. :) Undrar om man hör saluten ända till Spånga?

onsdag 22 februari 2012

Det regnar tydligen ikväll...

Törs jag hoppas på att det kanske är lite mindre halt i morgon? Kanske, kanske, kanske att en aning av den där eländiga glaseringen försvinner?

Enligt Aftonbladet är våren på väg, för att stanna. Vi får se. I snitt ska våren tydligen komma till Stockholm den 25 mars och det spelar ingen större roll för mig. Då är vi i Egypten. :)

P2:s fel. Allt är P2:s fel.

Från första början stod en sak klart. Enligt P1 gör han aldrig fel. Allt är P2:s fel. Och visst är mycket hans fel, men en rätt stor del av dessa görs genom påtryckning av storebror.

Idag blev det skrattretande klart att P2 mycket väl kan vara oskyldig. Han står ute i hallen när hans fleecejacka plötsligt slängs ut till mig i köket från vardagsrummet. När jag ropar till P1 att han ska låta bli att kasta saker får jag höra att det minsann var P2 som kastade...

Droppen var egentligen nu ikväll när jag klagade till Maken att en glass - som jag kunde svära på fanns i frysen tidigare idag - nu var puts borta. Han såg skyldig ut och sedan kom det bara: "Det var P2 som tog den."

Yeah. Right.

Paket och fixande

Nu har jag slagit in de sista paketen till P1. Vår lilla femåring som själv anser att han fyller sex. Eller t o m sju. När han säger så protesterar jag vilt och säger att han inte får växa upp så fort. Då ler han. Kanske jag till och med får en kram.

Herregud ibland slår det mig så hårt. Jag är mamma. Vi är föräldrar.

Funderingar

När jag läser om a-barn så är det oftast så att föräldrarna är hemma 1-2 år innan barnet börjar förskola. Är det så att vi satt dem i förskola för tidigt? Dessutom var vi/jag bara med dem på förskolan i tre dagar innan de fick börja vara där själv. Visserligen är de bara där tre timmar per dag, men i alla fall...

Det finns ju inget rätt och fel, inget svart och vitt. För oss - och synnerhet för barnen - verkar det funka. Om de skulle verka osäkra och ängsliga skulle vi förstås ändra konceptet.

Det där om att det regnade förut...?

Nu är det isgata ute. Tack som fan.



Puh

De som sitter vid bordet bredvid har en ganska otrevlig ton när de talar till varandra. Hoppas de går nu.

Yes, det gör de.


Tårta beställd!

I morgon fyller P1 5 år och jag har beställt en liten prinsesstårtsstubbe som ska ätas efter maten i morgon kväll. Han har också fått välja middagsmaten i morgon och det blir pizza. Högst otippat. :-)

Annars då? Jo, jag sitter på fiket och det regnar ute. Joy.

Jag måste komma ihåg att fråga på förskolan om vi ska ha med något i morgon för att fira P1. Jag vet inte, brukar man göra så? Med tanke på att han bara är på förskolan mellan 8 och 11 känns det fånigt att komma dit med isglassar eller något. Jag menar, det är som att säga "God morgon, till frukost blir det glass." :-)

Nu ska jag snart gå och handla lite. Tänkte bara vänta in de som sitter bredvid mig. Jag kommer inte ut från min plats utan att krocka med dem.


tisdag 21 februari 2012

Semlor, semlor, semlor...

Hur många blev det för er i dag? För mig blev det två. Pyttesmå. När jag var nere på konditoriet i morse hade de nästan tapetserat med semlor, dagen till ära. Jag höll mig dock från att beställa en eftersom jag visste att vi skulle fika på förskolan på eftermiddagen.

Fika på förskolan var trevligt. De två äldsta barnen hade varit med och bakat semmelbullarna och de var goda. Vi var där ett par timmar, pojkarna ville visa oss legot, bilarna och alla pussel som finns där. :)

Efter en OK middag, pastagratängen från förra inlägget, var det dags för styrelsemöte i samfälligheten. Den här gången handlade det dock mest om planering inför årsmötet. Det bjöds ännu en gång på minisemlor. Alldeles lagom mycket.

Nu är jag på väg till sängen, är jättetrött. I morgon kväll är Maken på sin vanliga onsdagsbridge så jag är med barnen hela dagen. De har blivit ganska kvällströtta, så jag kanske får lite egentid framför datorn i morgon kväll, innan Maken kommer hem. Om inte annat så måste jag slå in paket och förbereda inför P1:s födelsedag på torsdag! :)

Middag.

Innan ugnen:


Pasta, bacon, broccoli och ostsås. Lägg märke till hörnan utan broccoli - till P1. :-)

Raderad

Där fick jag för att Pusselbitarna fick låna min telefon - bloggappen var raderad. :-)

Har börjat läsa en ny bok som jag köpte igår. Återkommer med omdöme.



måndag 20 februari 2012

Måndag

Hade varit skönt med en liten sovmorgon, men det här blev rätt bra också. Ett par maskiner tvätt på förmiddagen, Spira efter lunch och när vi kom hem kunde vi i lugn och ro äta middag, hela familjen. Det enda som jag egentligen kan klaga på är väl att vi missade första bussen ner till centrum. Vi var på andra sidan gatan när bussen kom. Jag vinkade och visade - tycker jag i alla fall - med all önskvärd tydlighet att vi skulle med just den bussen, men tyvärr var inte signalerna tydliga nog. Vi fick sitta och vänta 12 minuter. Inte hela världen, men ändå.

Något annat som inte riktigt gått som jag tänkt idag var middagen. Spenat- och ricottafylld pasta med sås innehållande ost, bacon, crème fraîche och purjolök. What's not to love? Allt, om man frågar Pusselbitarna. De åt minimalt.

Jag åkte till Kista en sväng efter maten för att hitta present åt Maken och han skulle lägga barnen. Gissa om han fick en lätt match? P1 somnade på soffan när jag gick och sedan var han däckad. P2 var lycklig över att vara uppe längre än sin bror, fick välja två sagor som skulle läsas (i vanliga fall får de välja en var), och somnade sedan.

I morgon är det förskola. Dessutom är det föräldrafika där vid kl 15, så då ska ska vi tillbaka. :-)

söndag 19 februari 2012

Seg - segare - segast

Vi hade planer för dagen, men de blev till absolut noll och intet. Från början hade vi tänkt att ta en promenad ner till Spånga C och äta lunch där. Kanske även fotografera en del på vägen ner, det var ett tag sedan. Sedan rann det bara ut i sanden. Våra fåglar hade burdörren öppen och ville inte gå in i buren igen. Jag hade ont i huvudet och mensvärk. Maken blev trött. Jag blev trött. Pusselbitarna var sega.

Vid halv ett hade fåglarna äntligen behagat gå in i buren och vi kunde komma iväg. Då hade jag insett att jag skulle skicka ett paket till Systerdotter E som fyllde år i går, så det blev en sväng till Bromma Blocks. Först skulle vi äta lunch. P2 hade somnat i bilen och det gick inte att väcka honom, han satt och sov vid bordet när vi andra åt på Ingelsta kalkon.

Efter en stunds flanerande - och impulsköpande av två par skor - köpte vi sushi åt P2 och åkte hem. Han fick äta hemma medan Maken duschade och sedan hoppade vi in i bilen igen. Vi var nämligen bortbjudna på middag ikväll. Vi fick en jättegod gryta och dessutom glass till efterrätt. Pojkarna var dock mest imponerade av de små minimarshmallowsen som serverades till tidigare nämnda glass.

Pojkarna fick ta på sig pyjamas och borsta tänderna innan vi åkte hem och nu sussar de gott i sina sängar. Förskolan är stängd i morgon och jag tänkte att vi skulle ta en sväng till Spira istället. Vi får se hur pigga de är i morgon. Jag tror i alla fall att jag ska gå och lägga mig nu så åtminstone en av oss är det. :)

Tänker på de som är på resande fot. Minns hur det var för nästan tio månader sedan. Ser fram emot kommande uppdateringar. :)

lördag 18 februari 2012

Allvarligt talat...

Skitkul Sverige. Verkligen. Har bara en sak att säga. W. T. F. ?!



W. T. F.

Jag trodde att det svenska folket hade en lite strimma av intelligens men jag är motbevisad. Jag ska inte säga "Om Ranelid går vidare ska jag..." för det är ingen idé. Karln kommer att gå vidare. Ick. En harang av hans redan använda klyschor. Skickas det här till Azerbadjan kommer hela landet att utvisas ur Europa.



Ok...

Än så länge gillar jag Mattias Andréasson och Carolina Wallin Perez. Och Andreas Johnson.



Fråga kolon

Är det här den svaga omgången?



Hmm...

Manboy. Igen. Är det inte dumt att kopiera sin egen låt, Kempe...?



Förresten...

Inte kommer väl Ranelid att gå vidare? Vi får se om ett par timmar...

Här sitter vi...

...hela familjen framför TV:n. Pusselbitarna spelar TV-spel en liten stund till. Maken spelar poker på iPaden. Jag surfar på min söta lilla MacBook. Vi pratar mycket sinsemellan och hjälper pojkarna med delar av spelet med jämna mellanrum - när vi får hjälpa dem. Familjen Multimedia - det är vi det. :)


Barnkalas

Pusselbitarnas första, om man inte räknar det de var på i somras. Men det var för att inviga en lekstuga hos grannarna, ingen födelsedag. Idag firades lilla A som fyllde 4 år. Hon fick ingen teddybjörn - mig veterligen - men en hel del annat, främst rosa. :-)

Pojkarna lekte mest för sig själva, men var med och sprang en del också.

P1 fyller nästa vecka och vi har pratat mycket om vilken tårta han vill ha. Han vill ha en grön marsipantårta. Tårtan som åts idag var tyvärr inte alls i pojkarnas smak. För lite marsipan och för mycket frukt, antar jag. Men sammantaget var det riktigt trevligt! :-)


Nu är det lördagsgodis som gäller. Eventuellt kommer de inte att orka vara uppe till Melodifestivalen, vi får se. Jag är dock sjukt nyfiken på Ranelid. Och hejar på Mattias Andréasson. :-)

fredag 17 februari 2012

En dag

En dag, skriven av David Nicholls, var inte helt lätt att komma in i, men efter ett tag bara jag sträckläste. Började läsa lite i förrgår, lite mer i går och läste ut den idag. Bra, jag gillade den verkligen. Ser fram emot att se filmen.


Sista halvan läste jag i eftermiddags på Espresso House i Bromma Blocks, när jag fikade med Pusselbitarna (och de spelade spel...). 



Handlingen? 15 juli 1988. Emma och Dexter tillbringar en natt tillsammans efter examen på universitetet. I morgon måste de gå skilda vägar. Men var kommer de att vara den här dagen om ett år? Och varje år som följer?

En dag är en historia om kärlek och vänskap, om livet mellan 20 och 40. Det är en romantisk komedi med djup och värme, en bok man aldrig glömmer.

Emma och Dexter är helt olika, men dras ändå till varandra. Hon är från arbetarklassen och han är en bortskämd överklasskille. Trots deras olikheter utvecklar de en stark kärlek till varandra och ett växande behov av att ses. 

Det finns så många bra replikskiften i boken, jag blev överförtjust. Måste läsa om den, med en anteckningsbok bredvid mig. 

Har du läst den? Vad tyckte du?

Tröttisar

Pusselbitarna var riktigt trötta redan när vi var i Bromma och de blev inte direkt piggare när vi kom hem. Vi åt middag och en fredagsglass, sedan fick de spela Nintendo och iPad när vi såg på På spåret. Grattis till vinnarna förresten, makarna Haag var ju ruskigt duktiga. Det blev ren utklassning.

När programmet var slut gick vi upp och lade barnen. 15 minuter efter läggning sov de båda.

Var god stör ej...

...Nu börjar finalen av årets På spåret. :-)



Bromma Blocks.

De har gjort om lekrummet lite. Fint.


Pojkarna gillar att leka med trampbilarna och de andra sakerna här. Själv sitter jag med en kaffe och tar det lugnt.

Konstigt. Inga andra barn än mina, men en extra barnvagn. Undrar var ägarna är. :-)



Fredag? Fredag.

Följer min nya rutin och äter frukost på fiket i centrum, samtidigt som jag läser DN. Jag har inga större problem idag, förutom ett. Det känns som om jag ska börja gråta hela tiden. När jag läste om AIK:s vinst mot DIF igår (yes). När jag läser om huvudrollsinnehavaren i Vi måste prata om Kevin (ångest). När jag läser om Tomas Alfredson (så himla bra film).

Allvarligt talat. Varför? Vilka hormoner snurrar här just nu?

Men hörre ni. Ha en underbar helg. Det ska jag. Barnkalas för lilla A i morgon och middag hos A&U på söndag. Däremellan tänkte jag passa in lite shopping.



torsdag 16 februari 2012

TV-kväll

Sjuan visar Walk the line. Älskar den filmen! Så snygg, foto, kläder och skådespelare. Och vad gör då Maken? Slår över till TV 4 och Kalla fakta. Hmm... Jag vet ju vad *jag* hade valt att se på. Men å andra sidan - vi har filmen och jag kan se den när jag vill... :)

Avd. Rubriker jag inte vill läsa igen






Ranelid. Sex. Säd. Ick. Som sönerna säger: Inte en gång till.

Oväntad sak i handväskan...

En strumpa som P1 hittade i sina raggsockor i morse på förskolan. Jag funderar bara på när det var som han gick omkring med bara en strumpa... Avd. Riktigt bra mamma.



Alltså...

Ledsen, men jag gillar verkligen den här låten. Hur i hela fridens namn kunde den inte gå vidare i lördags?! Jag har kört den på repeat sedan i måndags.
Länken är Spotify. Låten är Aldrig aldrig med Andreas Lundstedt.

Caféet

Samma fik. Samma tid. Samma polis som fyller på kaffe. Gillar rutiner. :-)



onsdag 15 februari 2012

Ändrade planer...

Jag hade planerat kvällen så perfekt. Pojkarna skulle få spela lite x-box fram till klockan 7, sedan skulle vi gå upp, byta till pyjamas, borsta tänderna, läsa böcker och sedan sova. Det blev inte riktigt så, men kul ändå.

Vid 18.15-tiden knackar det lite försynt på dörren, jag missar det nästan. Då står E - en av grannflickorna som lekt med P1 och P2 - där utanför med sin pappa och undrar om hon kanske kan få leka här ett tag? Självklart, tycker jag, och ropar fram P1, som står där med spelkontrollen i händerna. Det visar sig dock att a) P1 vill fortsätta spela spel och b) E tycker att det är kul också, även om hon aldrig spelat förut. Efter ett tag säger hon också att nu kan hon det här spelet och hon är faktiskt jättebra på det. Jag gillar barns kaxighet - till en gräns. :)

Vid 19-tiden meddelar E att hon blivit hungrig av allt det här spelandet och skulle gärna äta lite. Jag plockar fram lite av den pastagratäng som jag gjort till middag till henne. Då visar det sig att även P1 och P2 vill äta mer. Ett gott betyg för gratängen, antar jag. Vid "första" middagen äter P2 broccoli med god aptit och säger flera gånger att han verkligen gillar just denna grönsak. När de sedan äter gratängen kall tillsammans med E, som säger att hon inte gillar broccoli, då gillar plötsligt inte P2 det heller. Intressant... :)

När klockan nästan är 20 knackar det försynt på dörren igen och E:s pappa dyker upp och undrar om hon kan gå hem nu. Efter lite kringspringande går de iväg och jag kan fokusera på att lugna ner pojkarna. Det går ganska bra och P2 somnar slutligen vid 21. 

Det vore kul om pojkarna kunde leka lite mer med andra barn, de behöver lära sig sociala koder och samspel. Även om det vid maten med E mest dryftades kommentarer om pruttar - av alla tre... 

*charm*

...och nu fyllde tidigare nämnda polis på mitt kaffe. Swoon. :-)



Läsdags




Sitter på konditoriet i Spånga C och tar det lugnt. Har tagit med mig en bok och läser lite emellanåt. Ute snöar det. Mycket.

Nu skulle Pusselbitarna vara här - två polismän kom precis in och deras bil står utanför. Dessutom sitter de vid bordet bredvid. :-)

Snart ska jag gå och handla mat och gå hemåt. Lugn dag. Eventuellt blir det Spira en stund, annars stannar vi bara hemma.

Dagens pose i DN...











tisdag 14 februari 2012

Blandade tankar på kvällskvisten...

1) Beurre manié är en oslagbar redningsmetod, tycker jag. Främst baserat på den goda sås vi hade till maten ikväll, men har testat den tidigare med gott resultat.

2) Shit, vad det snöat ikväll! Tror att Pusselbitarna kommer att bli överraskade när vi ska till förskolan i morgon...

3) Hjärtskärande att trösta son som vaknat av mardröm och fortfarande är mer sovande än vaken. Sötnosen...

Hjärta? Självklart.

Ovanligt lite firande, men riktigt god middag. Rostat bröd med skagenröra till förrätt, kalvstek med gräddsås (som istället innehöll lätt creme fraiche) och vaniljpannacotta till efterrätt. Mums!

Maken var hemma tidigare än vanligt och jag tog en sväng till Bromma Blocks - ensam - medan Maken var hemma med Pusselbitarna och fixade i ordning den nya inspelningsbara HD-boxen som kom med posten idag.

Jag passade på att köpa några småsaker som behövs, bl a vantar till P2 och kalsonger till P1. Skönt att gå omkring lite själv. Jag fick dock ett tecken på att vi varit lite väl mycket i Bromma. När jag gick in i Name it-butiken hälsade tjejen i affären mig med ett Hej! Har ni varit i Egypten ännu?

Bild hämtad från http://www.vector-finder.com/

Kaotisk morgon

P2 har varit otroligt labil nu på morgonen. Han tillbringade först 15 minuter med försöka sätta på en visirdel av en legohjälm på en av sina legogubbar. Jag föreslog att vi skulle limma på biten, men det accepterades inte som lösning. :)

Frukosten var också en intressant händelse. P2 ville inte ha yoghurt. P2 ville ha yoghurt, men inte i den tallrik som yoghurten var i. Jag bytte tallrik. P2 ville inte ha yoghurt.

Nu är de på förskolan ett par timmar och jag ska åka ner till centrum. Kanske t o m tid för en liten fika i min ensamhet... :)

måndag 13 februari 2012

Krönika av Anna Mannheimer - "Jag är som en helt vanlig pappa"


Ingen sa grattis när jag berättade att vi väntade barn. Jag som var så stolt, så rusigt lycklig och förväntansfull. Vi som hade väntat så länge. I väskans innerfack bar jag runt en skrynklig och tummad kopia på bilden av bebisflickan med de svarta ögonen och honungshyn. Alla människor kunde ju se att hon var det sötaste, finaste och absolut mest fantastiska barn en människa kunde önska sig. En gudagåva (om det nu finns sådana presenter). Men inga gratulationer. Inga glada tillrop. Jag började undra om folk runtomkring oss var så avundsjuka på vårt underverk och så missnöjda med sina egna avkommor att det blev för mycket för dom. Att bilden av vår dotter liksom täppte till deras lyckönskningsförmåga. Nej, när jag berättade att vi skulle adoptera en flicka från Kina fick jag två olika sorters reaktioner. Antingen så sa man "Ska ni adoptera? Då ska du se att du blir gravid" eller "Ska ni adoptera? jag hörde om ett adoptivbarn från Polen som är 12 år och inte kan prata ännu". Men inte ett enda grattis. 
Jag vet inte hur många skräckhistorier jag har hört om internationellt adopterade som det gått dåligt för. Colombianer utan tandanlag, indier utan testiklar, kineser utan ordförråd och koreaner med oerhörda svettningar. Sanningen är att det faktiskt går väldigt bra för de allra flesta adoptivbarn. Och tänk på alla barn som växt upp med sina biologiska föräldrar och som det inte alls slutar bra för. Inte skulle man väl så fort man ser en gravid kvinna upplysa henne om att barnet där i magen faktiskt både kan hamna på Kumlaanstalten och bli ordblind. Det är inte heller så att man blir gravid av att adoptera. Folk tror att man bara har spänt sig och knipit med äggstockarna, men att nu, när man väl har fått ett barn, så kan man slappna av och sladdra med äggledarna. Det fungerar inte så. (Det finns en liten procent barnlösa som plötsligt hux flux blir gravida. Men det sker oavsett om de adopterar eller inte.) 
Men framförallt. När man väl har fått fått barnbeskedet och det lilla kortet så vill man inte bli gravid! Man vill bara ha sitt eget barn. Den lilla kinesiska bebisen med de svarta ögonen och honungshyn, Inget annat barn. Att bli gravid skulle vara en katastrof. Nu har det gått nästan tio år och det är väl märkligt men hon är, helt objektivt, fortfarande det mest fantastiska barn man kan tänka sig. Och på kvällarna ligger vi nära och viskar att det är en sån himla tur att vi fått varandra, Men det är klart att det finns en skillnad med att vara adoptivmamma. Min älskade dotter har ju aldrig druckit min bröstmjölk, jag har inte burit henne i min kropp, ingen navelsträng har bundit oss samman. Hon har inte vilat i min livmoder eller skvalpat runt i mitt egenproducerade fostervatten. Nej, när man tänker på det skulle man ju kunna säga att jag helt enkelt bara är som en helt vanlig pappa.
----------------------------------------
 
Med den texten säger jag inte att vi inte fått några grattis. Tvärtom. Vi fick så många grattis att vi nästan inte var beredda på det. Andra fattade vår gåva långt innan vi riktigt förstod det. Men några gånger möttes man av reaktionen "Aha. Ska ni adoptera. Naaaaaw. Vad tråkigt för er. Det måste kännas hemskt". En konstig reaktion måste jag säga. Jag skulle för inget i världen byta bort min vackraste dotter. Hon är min. Oavsett hudfärg och blodtyp. Oavsett navelsträng och fostervatten.
Anna Mannheimer. Min idol sedan länge. Så bra skrivet. Tack till Mitt alldagliga liv där jag läste texten först. Men varifrån kommer texten ursprungligen...?
Folk tror att man bara har spänt sig och knipit med äggstockarna, men att nu, när man väl har fått ett barn, så kan man slappna av och sladdra med äggledarna. Det fungerar inte så.
Hahaha... :)

*puh*

Sista dagen hemma med barn som är lite sjuka och så gott som friska var inte kul. Vi kan väl säga så här - i morgon går Pusselbitarna till förskolan ett par timmar. Punkt.

P2 är en så typisk treåring att jag tror att det är hans bild som kommer upp när man googlar på treårstrots. Han lyssnar inte ens när jag sitter bredvid honom och pratar med honom.

P1, å andra sidan, skyller allt på P2. Kuddar på golvet? P2. Legobitar över hela huset? P2. Vem som slår P2? P2. Om man ska lyssna på P1 är han rena Moder Teresa, lugn, timid och ordningssam. P2 däremot... Det intressanta är att det oftast *är* P2 som gör dumma saker, men ivrigt påhejad av P1.

Sedan så kommer sådana där underbara ögonblick. När P1 hjälper till med middagen och pussar mig när han hoppar ner från stolen. När båda pojkarna sitter på var sin sida om mig och ser på TV eller lyssnar när jag läser en bok. Obetalbara. Det är det här jag väntat på. De där rosaskimrande molnen kryper fram ibland, oftare och oftare.

Men, som sagt, i morgon blir det förskola.