Inatt drömde jag något fruktansvärt. Oklart vad och hur, men mitt i natten vaknar jag till och tänker: Just det ja, de var ju två. Det fanns en storebror. Sedan fick jag ligga och övertyga mig själv om att båda Pusselbitarna var kvar. Tårar.
I morse ropade P2 på mig och jag gick in till dem. När jag fick se båda pojkarna i sina sängar, då kom tårarna igen. Nu var det dock av lycka.
Vet inte varför drömmen kom, jag vet ju inte ens hur drömmen var. Men känslan var hjärtskärande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar