Tankar av olika slag

Ibland, när jag går och lägger mig sent, känns det som det här senaste året aldrig hänt. Att vi inte har två underbara Pusselbitar i rummet bredvid och det bara är jag och Maken i huset. Sedan, när jag vaknar, är det dock bredvid en - eller två - sovande pojkar och ljudet av Maken i duschen. Vi har verkligen haft sådan underbar tur och jag önskar alla samma lycka, på vilket sätt det än sker.

I onsdags, när jag var ute och åt med gamla vänner, kom vi att prata om IVF-försök och adoptioner, som vi oftast gör i den här konstellationen - av förklarliga skäl eftersom det rör flera av oss. Jag sa att jag till viss del ångrade att vi inte gjort våra behandlingar på St Göran, av den enkla anledningen att vi aldrig lyckades på Sophiahemmet (även om jag är nöjd med bemötandet och så). Då sa - den barnlösa - kompisen något i stil med "Ja, men det är ju inte för sent ännu. Tänk om ni kunde få en flicka också. " Jag och den andra vännen bara tittade på henne och jag svarade att jo, det är inte där jag befinner mig i livet. Jag har mina pojkar och vill inte tänka på att skaffa fler barn och om det nu skulle vara aktuellt - varför en flicka? Så att jag har båda könen - vad spelar det för roll?