söndag 10 juni 2012

Sur på mig själv.

Igår vid middagen började P1 prata om livet i Taiwan, innan vi träffades. Jag tänkte vara smart och spela in allt han sa och knappade lite på telefonen. När han berättat allt tittade jag på inspelningen och upptäckte att den inte alls spelat in något. Typiskt.

Igår kväll satt jag och skrev ner en del av det han sa i alla fall. Vi får nog prata med honom om det igen snart. Det är ett litet fönster just nu när han kan prata om det tidigare med oss innan han glömmer.



7 kommentarer:

  1. Tråkigt. Hoppas det kommer fler tillfällen.

    SvaraRadera
  2. Intressant! "Ett litet fönster.. innan han glömmer". Ja, så är det säkert.

    SvaraRadera
  3. Ååå, vilket förtroende! Han måtte känna sig trygg, skulle inte öppna annars. Du får gärna dela det du känner att du kan, skulle vara så intressant att höra vad han säger, hur han tänker. Det är ju sådant man funderar på innan man adopterar (bland annat), hur de ska se tillbaka (om de minns).

    Och så får du se till att lära dig den där inspelningsutrustningen ;)

    Kram!

    SvaraRadera
  4. Jag hoppas - och tror - det. Det vore bra och roligt att spara sådan info tills de blir äldre.

    SvaraRadera
  5. Jo, jag har läst om det och det vore trevligt att kunna spara det till senare.

    SvaraRadera
  6. Ja, vi vill ju spara så mycket vi kan om barnens första år. En del lägger jag nog upp här, det som är allmänna minnen. De minns nog mer än vad man tror egentligen.

    Är fortfarande rätt sur, brukar ju använda inspelningsfunktionen. :-)

    SvaraRadera
  7. Ah... Trodde att mina svar på kommentarer via telefonen hamnade vid respektive kommentar. Icke så. Tänk er att svaren är i tur och ordning till Tea, Jenny och Jeane. :)

    SvaraRadera