Idag körde jag för första gången bil till Spira. Tänkte att det blev bra i o m att båda barnen kunde få sova lite i bilen hem efteråt. GPS:en var också på G och gav mig en mycket bra väg att köra, om det nu inte var för en teensie-weensie sak. Söderledstunneln var avstängd i den riktningen. Istället för att köra av vid Medborgarplatsen som var meningen fick jag köra bort till Gullmarsplan, vända, köra över bron igen och åka runt. Inte riktigt snabbaste vägen, om man säger så. Ja ja, fram kom vi och plats fick vi, bara några minuter från förskolan. Men köra bil inne i stan...? Inte riktigt min grej.
Jag uppskattar snabbheten med pendeltåg och tunnelbana. Och det faktum att jag slipper medtrafikanter som inte kan markera att de ska svänga. Vad är det med det egentligen? Är det så jobbigt att behöva markera när man ska svänga så det blir lättare att bara svänga in framför? Rent spontant tycker jag att det är ohyfs, men jag har kanske bott i stan för kort tid. Om ytterligare 12-13 år kanske jag gör likadant...
I morse hade vi ett första möte med barnpsykologen om P1. Inte för att vi tror att det behövs, men det är skönt att får det bekräftat. I morgon och på onsdag ska vi dit med honom, då ska de leka och koll lite hur det ser ut. Nästa vecka kommer hon till Spira och ser hur han beter sig tillsammans med de andra barnen. Intressant...
Nu blir det pannkaksstekande och TV-mys innan sovdags. Maken kommer hem sent, så det är bara vi tre.
Smart att kolla av, hellre en extra gång än ätt gå & fundera på det, hälsar lantisen som också gärna slipper bil i stan!
SvaraRaderaMed tanke på att första gången som jag körde bil i Stockholm så lurade Maken ut mig på Birger Jarlsgatan/Stureplan. På en fredag tror jag. Under vattenfestivalen. Efter det så tycker jag att mycket är ganska lätt. Men det finns väldigt mycket gator på söder. Och små och/eller enkelriktade. :)
SvaraRadera