
Jag såg 28 dagar senare (från 2002) och gillade den faktiskt i det stora hela. Det här däremot... Får jag inte mardrömmar i natt är det ett mirakel.
Precis som I Am Legend så var det rätt snygga bilder av en folktom storstad. I detta fall London.
Heltidsarbetande lärare och mamma med (viss) tro på mänskligheten. Also featuring: Pusselbitarna & Maken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar