Vi såg Stranger than fiction i går. Det var roligt att se Will Farrell i en roll där han inte skulle vara hysteriskt rolig hela tiden. Jag gillade honom mycket. Bra skådespelare i övriga roller också. Emma Thompson spelade en lite väl förvirrad/berusad/påtänd* författare och Dustin Hoffman var också med. Och Maggie Gyllenhaal. Jag tycker så bra om henne. Hon lyfter nästan allt som hon är med i.

Inledningen var kul. Man ser Will Ferrell göra sig klar för dagen och hör Emma Thompson säga:

This is a story about a man named Harold Crick and his wristwatch. Harold Crick was a man of infinite numbers, endless calculations, and remarkably few words. And his wristwatch said even less. Every weekday, for twelve years, Harold would brush each of his thirty-two teeth seventy-six times. Thirty-eight times back and forth, thirty-eight times up and down. Every weekday, for twelve years, Harold would tie his tie in a single Windsor knot instead of the double, thereby saving up to forty-three seconds. His wristwatch thought the single Windsor made his neck look fat, but said nothing.

* Vem vet vad. Kul att se på i alla fall...