Teater

Dramaten igår då, Muntra fruarna i Windsor. Skriven av Shakespeare, men inte riktigt så skarp som jag ändå trodde att det skulle vara. Jag är inte så hemma på just detta verk, vet inte riktigt hur mycket de bearbetat texten själva. Mycket under-bältet-humor dock. På Dramatens hemsida står följande om handlingen:

Lust, lögner och gudomlig mänsklig komedi. John Caird flyttar Shakespeares kvicka och charmiga klassiker till svensk Carl Larsson-idyll. Börje Ahlstedt spelar den förföriske Falstaff som luras in i en listig kärleksfälla av byns muntra fruar. Knivskarp underhållning på eviga teman som kärlek, svartsjuka och social klass.

Ja... inte så knivskarpt på alla ställen, kanske. Och ganska frammumlande repliker från flera av dem på scenen. Prästen, spelad av Mats Bergman, var nog enligt mig roligast - även om han också hade en del otacksamma repliker. Pontus Gustavsson, som spelar herr Ford, spelar en mycket svartsjuk och kolerisk äkta man och gör denne mycket bra. Börje Ahlstedt gör som alltid en intressant rolltolkning, men jag vill ju inte påstå att det är hans livs roll, precis.

Något jag verkligen gillade var scenen. Grunddekoren är bara en mängd björkstammar som står rakt upp och mer. Sedan förändras scenen allt efter vilket hem man befinner sig i. Grunden påminde mig dock om tavlor målade av Lars Lerin, mycket vackert och enkelt. Jag sökte på Google efter den speciella tavlan jag tänkte på och jag tror att jag hittade den:


Summa summarum: Mycket trevligt att gå på Dramaten, stora scenen är en helt underbar lokal. Pjäsen är underhållande, men inget man fundrar på i efterhand.

Nästa föreställning på Dramaten blir i november när vi ska se Killinggängets föreställning, Drömmen om Herrön. Jag är spänd att se den, men väntar mig inte att vara stormförtjust.


Dessutom har jag precis bokat biljetter till Jane Eyre på Dramaten den 15 december. Jag är verkligen förtjust i boken och hoppas att den görs rättvisa. Julia Dufvenius och Mikael Nyqvist spelar huvudrollerna.