Recensioner från gårdagen och lite annat

Johan Hilton på Expressen gillade föreställningen, trots en inledning som recensenten menar gränsar till ett pekoral:

Wainwright har förbjudit publiken att applådera och skrider in och ut från scenen som en åldrad drottning – men räddas av intensiteten och rösten som sveper över tonerna som klart vatten.

Det var verkligen så. Wainwrights röst är så speciell och skimrande, som en strömmande bäck.


Det verkar inte finnas några andra recensioner på nätet från igår. Kom inte och säg att alla var hemma och tittade på Sverige-fiaskot? Och med risk för att vara tjatig - Salem al Fakir skulle ha gått vidare till final. Jag tror att Björkman behöver ta en time-out från Melodifestivalen nu. Danmarks bidrag gick vidare och det ratades ju av den svenska kommittén... 

Ånger

Jag missade Orup på Debaser igår. Av någon dum, outgrundlig, idiotisk anledning prioriterade jag en gårdsstädning istället för en konsert med min första idol. *pucko mig*


Självklart får han ganska bra recensioner också. I Aftonbladet blir det 4 plus och Markus Larsson skriver positivt om honom, bland annat:

Vissa ballader kan mycket väl beskrivas som den felande länken mellan Princes”Parade” och Fibes, Oh Fibes!.

Dessutom uppträder Orup med en välrepeterad och avväpnande glöd. Han är i strålande form. Den anspråkslösa inlevelsen märks i minsta detalj, inklusive de välkända ångeststönen ”auw-auw”.

I Expressen recenserar Anders Nunstedt kvällen. Sammantaget 3 getingar och han verkar också tycka om kvällen:

Orup hade soulen i hjärtat och funken i blodet. Men framför allt hade han popmusiken i ryggmärgen och glimten i ögat.

Det har han än i dag.

Jag ska lyssna på YouTube-klipp från konserten nu. När jag började söka hittade jag klipp direkt, t ex här.

(foto Stefan Forsell, hittade på Expressen, 2010-05-07)

Filmdags

Idag ska vi gå på bio, jag, Maken och A1. Upp har premiär och jag har längtat som en tok när jag läst om filmen - och sett trailers förstås.

Överlag goda recensioner också, som oftast när det gäller Pixar. I Aftonbladet (även om det ännu inte finns ett plusbetyg) inleder Jan-Olov Andersson med:

Tionde filmen från Pixar, bolaget som har revolutionerat den animerade filmen, är den hittills bästa. En fullkomligt underbar saga, för alla åldrar

DN ger den en 4:a och det ger även Expressen och SvD. Skillnaden är att DN och Expressen har maxbetyget 5 och SvD har maxbetyget 6. SvD:s recensent verkar vara den av de tre som är minst imponerad men skriver:

...även om jag själv föredrar Superhjältarna och Råttatouille lyfter jag gärna på mössan och gratulerar. Upp är, precis som filmens huvudpersoner, ett osannolikt men vinnande koncept.

Ja, men då så. Upp, upp och iväg, helt enkelt!

Eeeva...

Jag promenerade hem från Spånga centrum idag, en underbar tur på cirka 25-30 minuter. Som sällskap på den promenaden hade jag A1 via mobilen och vi pratade konstant om hur bra Wall-E var.

Så här dagen efter är jag fortfarande helt betagen av filmen, så söt och uttrycksfull den var, även om det inte förekom så mycket dialog i den.

Filmerna jag väntar på just nu är nog Quantum of Solace och Der Baader Meinhof Komplex. Ja, och så Låt den rätte komma in också förstås. Baader Meinhof-filmen hade ju premiär i går och har fått ganska bra recensioner, för det mesta i alla fall (betyg inom parentes): DN (4 av 5), SvD (4 av 6), AB (4 av 5), Expressen (3 av 5).

Recensionerna på Stadsteaterns version av Fem gånger Gud börjar synas också: SvD i nätupplagan och i dagens pappers-DN (tyvärr ingen länk ännu).