Recensioner från gårdagen och lite annat

Johan Hilton på Expressen gillade föreställningen, trots en inledning som recensenten menar gränsar till ett pekoral:

Wainwright har förbjudit publiken att applådera och skrider in och ut från scenen som en åldrad drottning – men räddas av intensiteten och rösten som sveper över tonerna som klart vatten.

Det var verkligen så. Wainwrights röst är så speciell och skimrande, som en strömmande bäck.


Det verkar inte finnas några andra recensioner på nätet från igår. Kom inte och säg att alla var hemma och tittade på Sverige-fiaskot? Och med risk för att vara tjatig - Salem al Fakir skulle ha gått vidare till final. Jag tror att Björkman behöver ta en time-out från Melodifestivalen nu. Danmarks bidrag gick vidare och det ratades ju av den svenska kommittén... 

Torsdag kväll

Hemma igen. Vi kom in i bilen precis lagom för att höra att Sverige inte gick vidare till Eurovisionfinalen. Jag hatar att säga vad var det jag sa men... *vad var det jag sa* Hemskt ledsen, men vi skulle ha skickat Salem. Så mycket större chans.

Konserten var... underbar. Sagolik. Magisk. Vilken röst han har, Rufus Wainwright, så speciell. Jag fick i och för sig inte höra vare sig Rules and Regulations eller Hallelujah, men det är OK. Mycket musik för pengarna och ett helt underbart mellan-låtarna-snack.

Först körde han ett pass där publiken bara skulle vara helt tyst och lyssna på musiken. Inga applåder förrän Rufus skridit ut från scenen, med ett släp nästan längre än vad prinsessan Diana hade när hon gifte sig. Mycket effektfull entré och sorti.

Efter paus var det OK att applådera så mycket man ville. :) Han körde många låtar och bland annat ett intressant mellansnack om kungahuset.

Rules and Regulations:

Zebulon

Martha: