Snart dags...

Svårt att tro att det gått en vecka, men jo då. I morgon vid den här tiden sitter vi i planet på väg hemåt. Jag hade gärna stannat en vecka till, men som Maken sa: Första veckan är alltid bäst.

Det är lite av ett paradis här. Och en form av skyddad verkstad också, antar jag. Vi har tillbringat våra dagar vid stora poolen och inte tagit många steg från den. Jag hade velat bada i havet, men det får nog bli nästa gång. Om det blir en nästa gång? Jo, det tror jag nog. Det var riktigt, riktigt bra här. Me like. A lot.