Jag fick gjort ganska mycket på jobbet idag. Synd bara att jag var tvungen att sitta där till 19.00... Efter att jag varit sjuk, och ledig för att pappa gick bort, och allt annat, så ligger jag efter. Förhoppningsvis har jag näsan över vattnet på fredag. Hoppas jag.

Helgen var lugn annars. I fredags var vi ute och drack drinkar och åt middag. Länge sedan jag var ute med maken. Kul. I lördags hade vi några vänner över på middag och film. Också kul, det är alltid roligt att vara lite social. I går slappade vi bara. Jag tvingade med i och för sig med Maken till Plantagen för att börja titta efter blommor till trädgården* men annars var vi hemma.


*Självklart. Det var underbart vårväder. Jag fick en otrolig lust att sticka ut i trädgården och gräva upp saker. Om det inte var för att, du vet, det var sjukt mycket snö i trädgården...

Inte bra

Jag gick hem från jobbet tidigt idag. Om man säger så här, jag har mått bättre i mitt liv. Och ikväll är det föreningsmöte (eller vad man nu säger) för vår gata. Jag måste gå dit för Maken har ett synnerligen viktigt möte att gå på. Bridge. För tilfället är jag ganska kinkig, men det går nog över. Nån gång.

Låt jag lyssnat mest på idag: Jag ljuger så bra - Linda Bentzing
Film jag sett (nästan hela av) idag: Laws of attraction.
TV-serie jag fastnat i: Lost.

Varför ska man tänka på nån annan än sig själv? Ego...

Det har ju hänt fler personer än mig, men det har ju inträffat.

Jag reste hem vid jul. Självklart skulle jag även träffa Kräket som hade *smörat* sig tillbaka till mig under hösten. Två dagar före julafton - TVÅ - gjorde han slut med mig: "det är inte du, men det funkar inte"... Just for the record - det var inte sista gången han lyckades knäcka mig. Men till slut slapp jag undan.

Den förste som fick veta något var pappa. Han brukade inte vara den allra bästa att prata om sådana sker med, men just då var han guld. Tröstade och bara lät mig gråta. Jag kom att tänka på det i morse när jag lyssnade på nedanstående låt i spelaren på väg till jobbet. Självklart började jag gråta. Så många minnen som dyker upp när man minst anar det... Ni som mötte en gråtande kvinna i morse, det kan ha varit jag. I så fall var jag inte berusad eller något, bara lite morgonsorgsen.


Tog tåget ner du skulle dumpa mig
Bättre på plats än genom telefon
Jag visste inte vad som väntade
Första semestern på fyra år

Som jag förstod var vi förälskade
Du sa att ingen varit så bra som jag
Vi talade om allt och älskade
Jag låna’ pengar och kom till din stad

Varför ska man tänka på
nån annan än sig själv
Ego

Nananana du skulle dumpa mig(dumpa mig)
Bättre på plats än genom telefon
Nananana du skulle dumpa mig(dumpa mig)
Bättre på plats än genom telefon

Gick till ditt jobb jag skulle hämta dig
Du bad mig vänta på dig utanför
Redan då förstod jag att nånting förändrades
Din blick var annorlunda än jag kom ihåg

Jag fråga’ vad det var du svarade
Det fanns en på ditt jobb du tyckte bättre om
Så du bad mig komma hit för att få dumpa mig
Du sa, bättre på plats än genom telefon

Varför ska man tänka på
nån annan än sig själv
Ego

Nananana du skulle dumpa mig(dumpa mig)
Bättre på plats än genom telefon…

Ego
Ego

Nananana du skulle
Bättre på plats än genom telefon

Ref.

Dumpa mig - Veronica Maggio

Vanlig måndag

Usch, det känns att det är måndag. Ändå fick jag gjort ganska mycket idag. Jag ska på seminarium torsdag och fredag, så det känns som att jag behöver stressa klart alla arbeten tills dess. En känsla jag har säger mig dock att det inte kommer att hända.

Nu väntar jag bara på att klockan ska bli 20, så jag kan ringa min bror. Vi har inte pratat så mycket sedan pappa gick bort, så det gäller att ta alla tillfällen i akt.

Lite av en antiklimax faktiskt. Det verkade faktiskt som om BWO skulle ta hem hela alltet. Men det blev Carola. Surprise... Det tragiska är ju att det inte är låten som folk har röstat på, utan personen. Hon skulle kunna vinna om hon läste upp telefonkatalogen! Visst, hon har Rösten, men absolut inte Låten. Aja, vi får se vad som händer när det är dags för Aten.

För övrigt var vi hembjudna till kompisar på middag ikväll. Mycket trevligt. Det är alltid gott att äta mat som man inte lagat själv =) Jag är mycket mätt.

Vi köpte en ny undulat i torsdags. Nu har vi fyra stycken. Är det någon som kan komma på någon dricka som är grön (och helst god)? O.S.A. snarast tack. Vi ska ha dopceremoni här snart.

Jag ska vakta Nationella prov i svenska idag. På en lördag. Trött. Vi får se hur många som kommer.

Genrepet

Tyvärr var våra platser något av en besvikelse. Det kändes som om vi gick upp halvvägs till himlen för att få sitta ner...

Låtarna var bra. Carola var inte alls så energisk som jag trodde att hon skulle vara. Förmodligen sparar hon allt krut till i kväll. De artister som jag tyckte fick mest applåder var Linda Bentzing, Magnus Carlsson och BWO. De sistnämnda uppträdde till mest jubel, helt klart (även om det var många som reste sig och dansade till Bentzing...)

De tre som kommer att vara överst? Tja, Carola kommer ju att vinna, allt annat skulle vara en megasuperduperchock. Jag gillar inte låten, men hon hade kunnat ställa upp med Electric Banana Band-låten och vinna. När hon vill har hon en fantastisk röst. Sedan vill jag inte att hon ska vinna, men det är en annan femma.

BWO och Andreas Jonsson trodde jag skulle vara med bland de tre bästa innan genrepet. Jag tror fortfarande helt och hållet på BWO, men jag kanske vill byta ut Andreas, hur bra låten än är, till Linda Bentzing.

Jag ska helt klart se finalen i alla fall. Om inte annat för att jag vill höra Lena sjunga igen. Det sägs ju att finalen bara är utsmyckning för att vi ska skicka iväg Carola till Aten. Förmodligen, men vi får se...

Val

Att det finns så många psalmer och melodier man kan välja till en begravning. Jag måste dessutom bestämma vad det ska stå på bandet på vår bukett. Hur sammanfattar man 32 år på en kort rad? Hur gör man så att det inte bara låter som en sliten klyscha? Hur kan de vänta sig att man kan bestämma något sådant på en enda vecka?

Det var en gång en film jag tyckte mycket om. Jag tycker fortfarande om den, men vill inte se om den för ofta. Jag talar om Fyra bröllop och en begravning. Det bästa, mest gripande, är utan tvekan dikten på begravningen. Jag hittade den precis på svenska. Inte riktigt lika bra som i original, men ändå fin.

Begravningsblues - av W H Auden (eng. Funeral Blues)

Stanna alla klockor, stäng av din telefon,
tysta hunden med ett ben där den gläfser i vrån,
täck över pianot och låt kistan bäras ut
till de sörjandes tårar och trummans förstämda salut.

Må flygplanens klagan betyga vår nöd
där de ristar sitt budskap i skyn: "Han är Död",
klä duvorna i kräppkragar på städernas torg,
låt polisen bära svarta handskar av sorg.

Han var mitt norr, mitt söder, mitt väst och öst,
min arbetsvecka och min söndagströst,
min dag, min afton, mitt tal, min sång;
jag visste inte att kärleken skulle ta slut en gång.

Stjärnorna behövs inte; blås ut varenda en.
Montera ner molnen och ta isär solen sen,
sopa ren skogen och töm haven på deras innehåll;
ty från och med nu spelar ingenting mer någon roll.

(Tolkning: Bengt Jangfeldt)

Apropå att göra saker utanför jobbet: På fredag ska jag hit. Globen, here I come! Heja BWO! *


*men Carola kommer att vinna, det står förmodligen i hennes kontrakt... ;-)

Förkyld

Jag känner mig täppt. Och trött. Jag ringde upp ett par kompisar som jag inte sett på mycket länge. Det är en del av mitt nya liv. Jag måste göra fler saker utanför jobbet, gå och fika eller bara gå ut och gå ett tag.

Eventuellt ska jag träffa M & H redan i morgon. Det ska bli kul. Vi brukar alltid ha miljoner saker att prata om. och funkar inget annat - snacka om Carola! :)

Pappa arbetade som kyrkvaktmästare när jag växte upp. Jag var med honom i kyrkan nästan varje söndag. Ett väldigt starkt minne är när han tog upp kollekten. Efter att det var klart lade han alltid kollektbössan på altaret och bugade. Jag har inte varit i kyrkan så mycket sedan jag fyllde 16 och flyttade hemifrån, men när jag varit där så kan jag säga en sak. Ingen är lika stilig som pappa. Och ingen levererar kollekten med samma pondus som han.

Mycket pyssel

Det är så mycket att planera runt begravningar. I torsdags var vi på Fonus. I fredags bestämde vi blommor. Det är egentligen häpnadsväckande att fem personer, var och en med en ganska bestämd vilja, faktiskt lyckades enas om allt, so far.

Någon dag måste jag också sätta mig med mina syskon. Eftersom jag är sladdbarn så är det ganska stora skillnader i hur pappa var med dem och med mig. Mina syskon, och även min mor, var mycket måna om att vi skulle ha träd med i annonsen, för "pappa tyckte så mycket om att vara i skogen". Ursäkta mig men va?! Tydligen så arbetade pappa i skogen fram till 1965. Jag föddes 1973, och har följdaktligen inget som helst minne av detta.

Jobbig vecka

I onsdags eftermiddag skulle jag ju egentligen åka hem till föräldrarna med tåg. Det blev dock inte så. När jag kom hem i tisdags från jobbet ringde jag min syster, K. Hon berättade att pappa blivit sämre och frågade om jag kunde boka om min biljett till onsdags förmiddag istället. Jag pratade med Maken om det (pratade och pratade, han pratade och jag grät) och vi kom fram till att vi skulle bila ner istället. Sagt och gjort. Jag bokade av biljetterna (som inte var tillåtet, och jag fick inte tillbaka några pengar - Tack SJ!) och sedan åkte vi iväg.

Vid 01.30 var vi framme vid äldreboendet där pappa bodde. Jag satt och vakade hela natten med mamma, min syster, I, och hennes man. Jag skickade hem Maken vid 04-tiden p g a att han inte kunde sova i en stol som vi andra. Pappa var inte vid medvetande.

I onsdags satt vi också i hans rum. I åkte hem, men istället fanns K, min andra svåger och min bror, JC där. Mamma satt självklart också där. MIn faster hade också kommit tillsammans med Maken. JC "tvingade" hem mig till sig för att vi skulle äta frukost och jag skulle kunna titta till min jobbmail (jag stack ju ganska plötsligt). Sedan åkte vi upp till pappa igen. Vi satt där till 16-tiden kanske. Allt är ganska blurrigt eftersom jag då inte sovit på 1½ dygn. Vi åkte hem till mamma. Sedan på kvällen skulle mamma och K vaka, tillsammans med I.

Mamma ringde vid 21-tiden och berättade att pappa vaknat till och hade ögonen öppna. Dessutom berättade hon att K var på väg hem för att hämta mammas mediciner som hon ännu en gång glömt hemma... K kom och hämtade medicinerna och vi gick och lade oss vid 22-22.30.

Strax efter klockan 23 ringde I. Pappa somnade in strax innan. Han hade följt min syster K med ögonen, tagit två djupa andetag och somnade in. Jag, Maken och min faster åkte upp genast. Där fanns vi då alla samlade och tog avsked av pappa. Det kändes helt overkligt. Min första tanke var att det där inte var min pappa. Min pappa är stor, stark och (hyfsat) ung. Det är den bilden jag kommer att spara av honom.

Pappa, även om allt du gjorde inte var det jag skulle ha velat att du gjort, så var och är du min pappa och min hjälte. Jag saknar dig mycket. Du fattas mig.

Inledning #2

I denna del av "Så försöker vi få folk att läsa det vi gillar själva" så har vi kommit fram till en av de bästa inledningarna på en svensk bok som någonsin skrivits:

Äntligen stod prästen i predikstolen.

Församlingens huvuden lyftes. Så, där var han ändå! Det skulle inte bli mässfall denna söndagen såsom den förra och många söndagar förut.

(Gösta Berlings saga, 1891)

Idag bokade jag biljetter hem till föräldrarna. Min pappa verkar vara sämre igen så nu vill jag bara träffa honom så mycket som är möjligt. Vi kan aldrig riktigt vara säkra på när det tar slut. Förmodligen tar jag med en dator så att jag kan jobba lite hemifrån, men jag vet ju hur det blir. Inte ett dugg gjort. För det första så kommer jag att leta efter saker att göra istället för att jobba. För det andra kommer mamma att fråga vad jag gör och om vi inte kan umgås nu när jag är hemma.

Det är inte så ofta som jag kommer ner själv, utan Maken. Mamma blir ganska lycklig då* och vill umgås jämt jämt jämt. Jag älskar min mamma, väldigt mycket, men jag har fortfarande behovet av att gå iväg och gömma mig ett tag, precis som jag har med Maken.

*Inte för att hon inte gillar Maken, men det blir aldrig bara vi som gör saker längre. Mina syskon kan hon ju i princip träffa när som helst. Jag är den enda av dem som bor på andra sidan landet, d v s längre bort än en timmes bilkörning.

Måndag...

Jag var piggare i morse än på flera, flera mornar. Det är förmodligen följden av att jag var ledig i fredags. Klockan 6.30 vaknade jag till nyheterna. Det händer inte allt för ofta. Underlig känsla. Förr var jag alltid på jobbet vid 7.20-7-40, men det sista halvåret har jag bara blivit senare och senare. Inte så mycket, en halvtimme- 45 minuter, men i alla fall. Det var skönt att vara på jobbet 7.30 igen. Ännu skönare med tanke på att jag kunde gå hem tidigare... =)

Bästa boken någonsin

Eller ja... En av de bästa böckerna som finns i alla fall:

It is a truth universally acknowledged, that a single man in possession of a good fortune, must be in want of a wife.

However little known the feelings or views of such a man may be on his first entering a neighbourhood, this truth is so well fixed in the minds of the surrounding families, that he is considered the rightful property of some one or other of their daughters.

TV-krock

I kväll börjar Så ska det låta igen. Jag ser verkligen fram emot att se det igen. Det avsnitt jag rekommenderar mest är annars avsnitt 5. Inte för att det är så himla bra artister med (även om de faktiskt är det). Nej, det är för att jag är i publiken. =)

Synd bara att det krockar med Let's dance. De tre par jag gillar mest är kvar fortfarande och det är kul. Det som är mindre kul är det faktum att något av paren försvinner innan finalen. Jag håller på Victor, men vi får se om han når ända fram.

Ledig

Så skönt. Jag har tagit en dag ledigt för att bara vila. På sistone har jag jobbat alldeles för mycket, idag ska jag bara vara.

Dagens låt? Taking-care day med Lena Ph.

I work myself busy
To many times you know, to many times
Sometimes the rest is, all that you need
It takes some time to take a zip of air
It takes some time to put your self together