Fyra veckors semester...

...och se, då dyker bloggen upp igen. Mitt lilla dåliga samvete. Det finns så många saker som jag vill förmedla här, men alldeles för lite tid.

Vi är i stugan igen, jag och pojkarna. Fem dagar utan Maken och fem dagar utan kompisarna hemma. Här trivs pojkarna, men det finns en chockerande brist på sällskap, som kanske fröken Austen skulle sagt. I vårt område finns några pojkar som är äldre och några som är yngre, men inga som är i samma ålder. Däremot hade de tur och träffade en kompis i nästa område, cirka 10 minuters promenad härifrån. De gick dit själva under midsommarhelgen. De börjar bli stora, mina pluttar.

Här i vårt område finns en familj som har en flicka som är adopterad från Kina. Hon är mellan pojkarna i ålder och ibland leker de riktigt bra. När hennes tjejkompis är här ute brukar de däremot gömma sig för pojkarna. Det kan bero på att mina pojkar är ganska högljudda... Hur arbetar man egentligen med sådant?

P2 börjar kalla mig mamma istället för mammi. Det låter ovant, men ganska gulligt. Jag vet inte varför det händer just nu, fem år in i vårt liv tillsammans. Han kanske helt enkelt är redo för det.

P1 ramlade förra veckan och skrapade upp halva benet mot asfalten i skolan. Nu börjar sårskorporna lossna och han verkar inte få något ärr av det, i alla fall inga större. Skönt.

Under våren har min mamma sålt huset och flyttat in till stan. Jag är ju sladdbarn så mina syskon har inte sett huset som föräldrahemmet, men det har jag. Jag har trots allt bott där när jag var mellan 7-15 år, sedan har ju det varit min hamn när jag kommit hem på semestrar och resor. Mina syskon har gjort ett hästjobb med både försäljning, packning och själva flytten. Dessutom har de tagit hand om mamma på ett föredömligt sätt. Jag känner att jag faller undan lite där. Hon ringer inte mig så ofta och jag ringer inte henne så ofta heller. Båda två väntar på att den andra ska höra av sig... I morgon ska jag ringa henne.

Nu ska jag snart gå in och lägga mig mellan mina två små värmeelement. Hur mycket de än bråkat idag och hur trött jag än varit, så är de sjukt söta när de sover.

I morgon är en ny dag. Typ.