Kallt - men kul

Jo men. Man var där. Inte ensam om man säger så. Burr.



Sudden är kung. Och Henrik Lundqvist. *suck* Henrik Lundqvist. Jag har redan förberett Maken på att jag ska gifta mig med Sudden & Henke. & Foppa. Maken tyckte att det var helt OK, så länge som de kunde fixa schyssta biljetter åt honom.

Eller... Jag har redan tränat in Maken, tror att jag behåller honom ett tag till.

Grattis sötnos!

Idag fyller Maken år. 32 för att vara exakt. Jag har precis gjort klart en smörgåstårta åt honom och ska gå & sova nu. Presenter? Jo då. För en gångs skull har jag inte köpt en enda film åt honom.

Passande låt - Håll mitt hjärta (Skifs så klart).

Håll mitt hjärta
Håll min själ
Lägg ditt huvud i mitt knä
Säg att du menar
och vill mig väl
Håll mitt hjärta
Håll min själ

Som jag väntat alla år
Du kan läka mina sår
Ta mina händer och gör mig hel
Ta mitt hjärta
Ta min själ

Håll mitt hjärta
Håll min själ
Låt mig bara stanna här
Så allt jag ber dig allt jag begär
Håll mitt hjärta
Håll min själ
Håll min själ

Ny grej

Eller, jag vet inte om den är så ny, men jag hittade en Sex-in-the-city-generator. Nu kan jag ha dem med mig jämt. Främst då Mr Big. *mmmmm*

I morgon måste jag hitta en present till Maken. Han fyller år på lördag, och jg har inte köpt något ännu. Jag väntade in lönen. Är det någon som har förslag på någon bra film eller TV-serie att köpa till honom? Mottages med tacksamhet.

Och älskling: Bara för att jag får förslag (om jag nu får några) så behöver det inte betyda att jag köper just de filmerna. Så det så.

Nu är det dags att gå & sova. God natt!
/TG

Guld igen

Curling. Vilken sport. Vilken dramatik. Slutstenen* var så fruktansvärt välspelad. Som den fruktansvärt spännande person jag ändå är** så lyssnade jag först på finalen när jag stod nere i gillestugan/biorummet och målade***. När det var dags för 8de ronden var jag dock tvungen att gå upp & se det på TV:n istället.

*Och nej, jag menar inte den i daVinci-koden
** Yeah. Right.
*** Väggarna är numera mörkt vinröda istället för vita. Tydligen reflekteras ljuset alldeles för mycket med vita väggar...

Trött

Två dagar i rad har jag varit på jobbet till efter 19.00. OK, idag kom jag fram till att det var smartare att stanna kvar på jobbet och lyssna på hockeyn och Anjas åk än att ta mig hem och missa alltihop. Btw, riktigt trevlig gulddag!

Jag ligger lite efter just nu. I helgen var vi ju hemma hos mamm. Då missade jag en dag på jobbet. Igen.

Pappa är dålig igen. Ingen vet hur länge han finns kvar hos oss. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Jag älskar honom. Trots allt. Givetvis vill jag att han ska vara med så länge som det bara går. Samtidigt vill jag inte att han ska lida. Han har ont, det syns ju.

Det är fortfarande jobbigt att befinna sig på andra sidan Sverige och inte kunna hälsa på honom så mycket som möjligt. Mamma behöver också stöd. För en gångs skull så behöver jag vara stark för henne.Klart det går. Det måste gå.
/TG

Alla Hjärtans Dag

Vad Maken sa till mig igår, efter att jag påmint honom lite snyggt om vilken dag det var i dag* : Ah, gumman, bered dig på att vi kommer att fira lite spartanskt i år.

Vad han egentligen menade? Sorry, men jag har glömt och det är väl inte så viktigt egentligen? Det var i alla fall vad jag trodde och hade i princip förträngt dagens datum. Tills jag kom hem. När jag kom hem så stod det en liten vas på byrån med en gerbera i. Bredvid stod ett kort. Så gulligt. Det jobbiga just nu är att jag inte köpt en sak åt honom, inte ens ett kort. Till mitt försvar så trodde jag faktiskt att vi inte skulle fira det i år...**


Han kommer hem vid 22-tiden, då ska jag i alla fall fixa lite mat, tänkte skala räkor & göra en toast eller två.


*d.v.s. droppade det i konversationen sisådär 14 gånger, exklusive de gånger jag pekade på kort och choklad. vad kan jag säga? Jag gillar *verkligen* att få presenter.

** Ja, jag skäms. Bättre att giva än att taga & allt det där.

Under isen

Jag har varit ganska deppig och trött ett tag nu. Droppen var nog när jag gick hem från jobbet i torsdags, ringde Maken och började störtgråta mitt på stan. Dels är jag stressad på jobbet, det är ganska mycket just nu. Det blev inte mindre att göra när jag tog ledigt två dagar. Som grädde på moset (eller något annat lämpligt uttryck) så var det ju också för att gå på en begravning. *Och* pappa var dålig.

Wow. När jag läser vad jag precis skrivit så är jag inte så förvånad över att jag mådde dåligt förra veckan. Det är nog bra att skriva av sig, jag märker det mer och mer.

Och i dag är det ju Alla hjärtans dag... =)

Film

Apropå en kommentar som jag fick här på bloggen igår - Jag har faktiskt äntligen sett I hennes skor nu, jag drog med J och såg den för ett par veckor sedan. Eller var det en månad sen? Tiden har gått ganska fort på sistone...

Jag gillade den. Cameron Diaz gör mig glad på något vis. Dessutom var ju Cliff Calley med, eller, ja i alla fall han som spelar Cliff Calley i Vita huset. Kul att se honom i en annan roll.

En sista hälsning

Jag grät redan när vi körde in på parkeringen. När vi kom in i kyrkan var det inte mycket bättre. Och sedan fick jag syn på kistan. Allt såg jättefint ut, vackra blommor och en fin kista. Jag hade bara ett problem. Kistan såg för liten ut. Min farbror var en lång man, han kan omöjligt ha fått plats i den kistan. Det var det enda jag tänkte på under ceremonin. Det och att jag skulle andas lugnt så att jag inte skulle gråta för mycket och högljutt. Min ena syster satt och funderade på samma sak som jag, kistan såg för liten ut.

Jag är väldigt glad över att jag åkte hem. Ett sista farväl till mannen som jag delvis kunde kalla farfar. Eftersom jag inte fick träffa min farfar skaffade jag några substitut. Min ena systers svärfar var en av dem. Men mest min farbror. Det känns mycket, mycket konstigt.

Tillbaka

Tillbaka i Stockholm igen. Detta firades med en 35-minuters väntetid på pendeltåget. Varför blir de överraskade av att det finns snö här i januari-februari? Vem som helst hade kunnat tala om det för dem. Det finns för h-e människor som tror att det går isbjörnar på gatorna i Stockholm, kan man då inte åtminstone småkalkylera med att det kan finnas lite snö?! Det är som Orup sjunger: Stockholm har blivit kallt. Och blött. Och vitt.

Så. Nu har jag skrivit av mig en lite smula, skönt.

På resande fot

Fredag kväll. Begravningen är över och jag sitter hos min bror. Jag är ganska nöjd över att jag kom hit, det var en fin begravning och det var skönt att vara med.

Saknar dock Maken, han sitter hemma ensam nu. Eller var han nu är. Han sa nånting om att bjuda det kvinnliga U21-landslaget i handboll på bio & drinkar under helgen. Om han nu tror på det så får han väl göra det. Personligen tror jag att han sitter & tar en öl med killarna eller ser på film i gillestugan. Han säger så mycket...

På måndag morgon åker jag tillbaka till Stockholm. Direkt till jobbet. *gäsp*