Idag har vi sett två filmer, båda bra. Den första var One step behind, Steget efter, en Wallanderfilm med Kenneth Branagh som Kurt W. Det är den tredje filmen i serien egentligen, men det var den jag såg på videobutiken, helt enkelt. Jag är ganska förtjust i Branagh och han gjorde rollen rättvisa.Det var dock ganska underhållande att höra alla dessa engelsmän upprepa alla dessa svenska namn, befinna sig i Ystad och att all text var skriven på svenska. Det gav det hela en helt ny innebörd.
Jag gillade filmen och det här var inte sista gången jag såg en engelsk Wallander-film. Storyn har filmats förr, då med Rolf Lassgård. Och jag kan se vissa likheter mellan de båda. Tre ungdomar sitter ute i skogen och firar midsommar, utklädda i 1700-talskläder. De blir alla skjutna. När sedan Wallander får nys om detta visar det sig att en av hans kollegor, Svedberg, redan håller på med en undersökning som verkar ske i det tysta. Vad har han med det här att göra?
Efter middagen var det dags för film nummer två. Låt den rätte komma in. Ruskigt bra. De har verkligen lyckats få in den där gråa tonen av en tråkig förort i början av 80-talet (1982 tyckte jag att det stod på en tidning). Jag blir oftast automatiskt rädd när jag ser att Per Ragnar är med i en film, jag tycker att han ser lite läskig ut. Han och de andra var dock bra i filmen. Det är en stämmingsfylld film och jag gillade den. Lite väl lång kanske.
Allmän hyllning till Branagh som Wallander (hittade ingen trailer för just denna del i serien):
Låt den rätte komma in:
Läs även andra bloggares åsikter om One step behind, Låt den rätte komma in, Kenneth Branagh
