torsdag 26 april 2012

För ett år sedan idag - del två

Det var en gång - för ganska exakt ett år sedan - två otroligt nervösa svenskar som satt på ett snabbtåg från Taipei till vår slutdestination i Taichung. Vi hade med oss vår tolk och kamerateamet som följde oss, men det var ändå bara vi i vår egna lilla bubbla.

Vi kom till barnhemmet och träffade socialarbetarna som hade hand om våra skatter. Pratade och pratade och pratade, det kändes som om vi aldrig skulle få träffa våra två pusselbitar, som vi trots allt visste fanns i huset. Gick igenom deras historia och pratade. Jag grät mycket.

Sedan var det dags. Vi åkte ner en - eller två, jag minns inte riktigt - våning och där var de. Två mycket tysta pojkar tillsammans med sin fostermamma. Vi hade bestämt att jag skulle fokusera på P2 och Maken på P1 - så här i efterhand kan man skratta åt att det blev precis tvärtom, P1 är mamis pojke och tvärtom - och vi började prata med två små tysta - ledsna - pojkar som inte förstod ett ord som vi sade.

Lunchen den första dagen bestod av takeaway McDonald's och pojkarna åt det de alltid äter på McD, McNuggets och pommes.

Första mötet med Pusselbitarna - Mami och Papi älskar er mycket. Så långt vi kommit på ett år. Så långt vi har kvar. Men vi löser det. Som en familj. Snipp snapp snut, så var sagan... långt ifrån slut.

4 kommentarer:

  1. Fint, blev lite rörd!

    Hoppas vi kan ses nåt, möjligen söndag? Vi hörs iaf snart.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det vore kul, har du lust att titta hitåt? Vi hörs, kram!

      Radera
  2. Tänk att det gått ett helt år och vad mycket som hänt.

    SvaraRadera
  3. Innan man får sitt/sina barn tror man att just det är det lyckliga slutet på en jobbig tid. Sen inser man att det bara är början - på något helt annat!
    Vad fint skrivet om ert möte. :)

    SvaraRadera