Sjukdom i slutet av året... Men vilket år!

Jag hoppas att detta inte är typiskt för år 2012. P1 blev mycket riktigt sjuk och resan till Göteborg ställdes in. :-( Han har med största sannolikhet feber. Eftersom han blåvägrade att stoppa in febertermometern i munnen (ja, det var en avsedd för munnen...) kan jag inte säga det definitivt, men han känns som en kamin. Han har spelat mycket Nintendo och myst hemma i pyjamasen idag

Dagen har istället tillbringats hemma för Maken och Pusselbitarna. Jag passade däremot på att åka in till stan och gå lite på Torp, själv. Mina fynd blev en massa julgranskulor att ha till nästa år, en ny BH, ett linne (båda till mig) och ett par byxor till P1, allt för halva priset. Dessutom hann jag handla på Maxi och gå runt lite i en del andra affärer, allt på strax över två timmar. Jag är imponerad av mig själv. :)

Dagen avslutades hemma hos syster I där jag fick kaffe och goda struvor, innan jag åkte hem. Sammanlagt var jag nog borta i fem timmar, skönt att komma iväg lite. Pojkarna somnade tidigt ikväll, något som vi förmodligen får tillbaka tidigt i morgon bitti. Jag och Maken sitter uppe och kollar på Braveheart och minns semestern vi hade i Skottland när vi bland annat var i Sterling. Jag bloggar samtidigt och Maken spelar på P1:s Nintendo. Katten Kiwi ligger här bredvid mig. Mys.

I morgon är det den sista dagen för 2011. Ett år som har gett oss så otroligt mycket. Vi har fått åka tvärs över hela jorden och hämta hem våra två underbara Pusselbitar. Första halvan av året gick åt att shoppa, förbereda, planera och drömma om hur livet skulle bli. Andra halvan av året har gått åt till att vara mamma. Och jag måste erkänna att det inte varit en dans på rosor precis.

Att få ansvar för två underbara barn har varit helt underbart - och riktigt, riktigt jobbigt emellanåt. Alla rosa moln som jag drömde fram innan vi åkte - de sprang och gömde sig första veckan. Nu börjar de krypa fram så smått igen. Nu vet jag att vi är en familj. Nu flyter vårt liv riktigt bra. Fortfarande känns det konstigt att veta att det sover två små människor i rummet bredvid, men vi vänjer oss mer och mer.

Jag önskar alla att få uppleva samma sak, hur det än blir av. I det här fallet är det målet som är det viktiga, vägen dit spelar ingen som helst roll. :) Under den senaste tiden har jag inte kommenterat så mycket på andra bloggar, även om jag läst så gott som varje dag. Jag har sett en del positiva besked och är mycket glad över dem. Förhoppningsvis kommer det många, många fler under 2012, helst så snart som möjligt.

I morgon kommer jag att skriva, men passar på att redan nu önska alla ett riktigt gott nytt 2012! Jag hoppas att alla era önskningar för det nya året kommer att infrias. Själv hoppas jag på dagisplatser, ett bra jobb - och att minst 10 kilo försvinner...