De trycker på handen och den sätter igång. Och de sätter igång att skratta. Och dansa. Och... Ja, de gillar den helt enkelt. Jag? Jag står ut. Och fotar barnens lycka. :-)
söndag 20 november 2011
Lördagsnöje
Svärfars grannar fick ett diskosjungande, dansande lejon i present i somras. Pusselbitarna älskar detta lejon. Jag? Jag vill helst slänga ut batterierna - och lejonet - genom fönstret, men står ut med det för deras skull. Igår var vi över till grannarna en snabb sväng och en av de mer bestående följderna av detta var att lejonet följde med oss tillbaka.
De trycker på handen och den sätter igång. Och de sätter igång att skratta. Och dansa. Och... Ja, de gillar den helt enkelt. Jag? Jag står ut. Och fotar barnens lycka. :-)
De trycker på handen och den sätter igång. Och de sätter igång att skratta. Och dansa. Och... Ja, de gillar den helt enkelt. Jag? Jag står ut. Och fotar barnens lycka. :-)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Roliga bilder! Hur går det med lejonet nu, får det vara kvar..? Antar att du bättre uppskattade situationen där M tar kort på dem på golvet. Ser i alla fall lugnt ut! Gillar de att bli fotograferade eller är det motvilligt? Verkar som om det brukar bli bra iaf.
SvaraRaderaDet är ganska frivilligt från deras sida, till en viss punkt. Sedan visar de ganska tydligt att de inte vill vara med längre.
SvaraRaderaLejonet? Det är tillbaka hos Svärfars grannar, där det hör hemma. Det kommer inte in i mitt hem. Hmm... Egentligen vill jag inte vara så kategorisk, det slutar oftast med att jag eller mina barn kommer att få en dylik i present, och det vill inte jag. Det skulle vara synd om mina barn som aldrig skulle få leka med dem. :)