Dagen före Morsdag är från och med i år vigd åt ofrivilligt barnlösa. Jag har skrivit om vår barnlöshet på min andra blogg, som inte längre uppdateras. Det var dags att börja något nytt.
Det känns fortfarande konstigt att säga att vi faktiskt har barn, men det har ju faktiskt bara varit en månad som vi varit Mami och Papi åt våra små pusselbitar. Och ur det perspektivet känns det som om det gått mycket längre tid än så.
Allt började egentligen för lite mindre än åtta år sedan. Bästa vännerna fick barn och vi insåg att det skulle vara rätt så mysigt att ha egna barn. Det tog dock ganska lång tid och vi var väl inte så oroliga egentligen. Klart att vi skulle bli föräldrar! Först 2008 gjorde vi vår första IVF, som sedan följdes av tre till. Sedan bestämde vi oss för att inte gå längre på den vägen. Det var ganska jobbigt för mig med behandlingarna och läkarna verkade inte heller vidare optimistiska.
Vi gick in på en ny väg. Sedan sommaren 2008 stod vi nämligen dessutom i kö hos tre adoptionsorganisationer. Adoptionskursen gick vi under hösten 2009 och utredningen för att bli godkända gick vi under vintern 2009-10. För ganska exakt ett år sedan, i maj 2010 fick vi veta att vi kommit fram i kön till Taiwan. I oktober fick vi beskedet om att vi blivit utvalda till att bli föräldrar åt två pojkar och den 28 mars blev vi en familj.
I morgon ska jag fira min första Mors dag som mamma. Det känns konstigt, men allvarligt talat, det känns större att så småningom kunna fira mina barns födelsedagar - och jul. Jag menar, hur stort är inte det? :)
I morgon blir också vår första Mors dag utan Svärmor. Känns tungt. Hon höll ihop familjen på ett sätt som nog inte kommer att kunna vara kvar på samma sätt i fortsättningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar