Hata förkylningar...

Usch. Jag har känt mig seg ett tag, men nu börjar jag också få ont i huvudet. Maken har haft frossa och legat däckad sedan i tisdags. Jag har "bara" varit förkyld, men ändå gått till jobbet. Det var så mycket som hände i veckan, så jag hade faktiskt inte tid att vara hemma sjuk.

I torsdags såg jag Doktor Glas. Krister Henriksson gör en cirka 1½-timmes monolog utifrån boken av Hjalmar Söderberg. Riktigt, riktigt bra. Han är en grymt bra skådespelare. Rösten låter som en blandning av honom själv, Ernst-Hugo Järegård och Rolf Skoglund, han från Vi hade i alla fall tur med vädret. Han för fram boken på ett underbart sätt. Jag satt fängslad hela tiden och bara lyssnade. Det i sig är ett mirakel eftersom stolarna på Vasateatern inte var de bekvämaste jag suttit i...

Det är föreställningar som denna som får mig att fundera över vilken summa han fick för att vara Wallander i 13 filmer på två år. Jag menar, han är en karaktärsskådis och spelar in filmer med löpandebandsprincipen. En kompis jämförde honom med George Clooney. Han har tydligen sagt någon gång att han gör skräpfilmer för att ha råd med de projekt som han verkligen vill göra (Ocean's 12 vs Good night and good luck). Det kan i och för sig stämma.

I fredags var jag på opera för andra gången i mitt liv. Vi såg Tosca. Mycket vacker föreställning. Föreställningen kan sammanfattas i tre ord: ond, bråd, död. Alla kan göra hemska saker för kärleken, kärleken övervinner allt.

Det maffigaste enligt mig är dock i alla fall själva operahuset. Mycket vacka lokal. Något annat som var maffigt var priserna. Jag köpte en liten flaska mousserande vin och ett vaniljhjärta (toscakaka var för uppenbart). och det kostade 100:-. Lite väl saftigt, kanske...