Dagen i text och bilder.

Fotografiska gjorde inte ett såpass stort intryck på mig som jag trodde. Men visst var det fina kort, bland annat föreställande Andy Warhol i diverse peruker. Men nej, ingen wowfaktor.

Efter en helvetisk trappa var vi uppe på söder och åt en god biffsallad på Jimmy's steakhouse.

När vi var mätta och glada igen (OK då, när jag var glad igen) gick vi så sakteliga mot Skrapan. Efter ett besök i serieboksaffären på Folkungagatan promenerade vi vidare, en Berglinkalender rikare.

Väl vid Skrapan ville jag ta med Maken på en långpromenad tillbaka till bilen, men han lade in sitt veto. Något om isande vindar...

Nu ikväll har vi kollat på Melodifestivalen från Luleå och varit ganska eniga - för en gångs skull - om vilka låtar vi gillar. Och jag tycker nog att det var ovanligt många bra/tolerabla låtar med denna gång. Och Pernilla Andersson gick vidare till andra chansen! Det hade varit bättre om hon gått direkt till final, men det är bättre än att inte gå vidare alls.

Utsikten utanför Fotografiska:





Trappan från helvetet, första halvan...:


...och andra halvan:


Utsikten som så gott som gjorde det värt att gå uppför alla de där trappstegen:


Slutligen, Maken, när vi väntar på maten:


Vi var båda riktigt hungriga, men han hade bättre motståndskraft än jag. Jag provade brödet och den underbara tapenaden och det gjorde inte han. Cred till honom!

I morgon kommer Makens syster med familj hit och även Svärföräldrarna. Det är därför dags att sova så jag är pigg i morgon. Natti!

Söndagen i några punkter.

Jo då, Solsidan är lika rolig som vanligt. Jonas Karlsson är ny och riktigt kul han också. Längtar redan efter nästa avsnitt.

Alldeles strax: sista avsnittet av Morden i Midsomer med den här Barnaby. Även om jag inte sett alla avsnitt så måste jag se det sista.

Samtidigt håller jag på att tvätta. Jag har städat undan en hel del papper under helgen och ville passa på att minska mängden tvätt i tvättkorgen också.

Vi har nya undulater - men på prov. Idag skulle vi åka ut och göra en del ärenden. Först skulle dock fåglarna in i buren och det var lättare sagt än gjort. Det tog tre och en halv timme. Så fort vi gick i närheten av buren för att stänga dörren flög fågeln ut. Det blev inga ärenden, bara ett varv till återvinningscentralen med en fullastad bil. Bra så.