Kvällsaktivitet

Bra samtalsgruppsmöte och dessutom lyckades jag köpa lite goda kolor innan. Allvarligt talat, ni anar inte hur goda de är, om ni inte smakat dem. De har även en cool blogg, kolla in! :)

Vi pratade en hel del om gränsdragningar idag, hur man ska göra för att få en bra anknytning och samtidigt vara tydliga och kunna säga till ordentligt om det är något som händer. Mycket intressant ämne och något som jag helt klart kommer att ta till mig. Vi lär fortsätta prata om detta de kommande träffarna.

Just nu kollar jag på Värsta pojkvänsakademin på TV3. Eller snarare satte Maken på programmet på TV3 Play och gick och lade sig. Typ tack. Oh. My. God. Så tacksam jag är över Maken. Och dessutom: om man nu anmäler sin kille till ett sådant program för att han är en dålig pojkvän, killen åker ut och frågar tjejen om hon vill följa med hem trots att han åkt ut p g a att han inte visar några framsteg - ber man inte killen fara och flyga då? Nej, jag är nog för gammal och tar programmet på för stort allvar. Om jag kommer att se på programmet igen? Kanske, om jag råkar slå på TV:n. Inget jag kommer att söka efter.

Ska nog gå och lägga mig nu. Jag har suttit med översättning av P1:s uppföljningsrapport, men den får bli klar i morgon.

Farfar kommer hit i morgon för att passa P2 medan jag åker till logopeden med P1. Om vi hinner blir det en sväng till Spira också. Skönt.

"Det blir en dag på stranden..."

Vi åkte till Farfar idag och plockade smultron. Dessutom passade vi på att bada vid den jättefina badplatsen. Knappt hade Pusselbitarna kommit upp ur vattnet för att värma sig lite förrän de ville i och bada igen. Det finns en liten flytbrygga nära strandkanten, där gillade de att stå och hoppa lite och bli skvätta på av Mami och Papi (OK då, mest av Mami). Vi stannade nere vid vattnet i ett par timmar, sedan gick vi tillbaka till farfars hus. Det vill säga, jag och Maken gick, barnen krävde att bäras.

Just nu sover de två busfröna, igår blev nämligen en ganska sen kväll och de kompensationssover i bilen. Vi har testat ett par kvällar att låta dem vara uppe tills de somnar och se hur det funkar. I går somnade de 23.30... Skulle inte tro att det blir så sent i kväll.

P2 har alltid varit mest pappig, men den senaste tiden har han tytt sig lite till mig emellanåt också. Dessutom nyps han inte så farligt längre. Skönt.

P1 har sovit i sin egen säng ett par nätter, men i går vaknade han, grät, och somnade om i vår säng, nära mig. Han testar oss mer och mer om dagarna annars. Det känns ganska skönt egentligen, det borde ju vara ett tecken på att han känner sig säker här. Det hindrar dock inte att jag blir tokig på att han inte lyssnar. Säger vi till med bestämd ton skrattar han och tror att vi skojar. Om P2 gör något tokigt skrattar ofta P1 och uppmuntrar honom att fortsätta.

Nu ligger våra sötnosar i soffan. Maken väckte och bar in dem för att de inte skulle sova för länge. Vad jag gör? Förutom detta inlägg så fixar jag middag. Tonfiskbiffar. Återkommer om hur de togs emot. Det borde dock funka, de åt ganska lite vid lunchen...