Filmtittande

Under helgen har jag sett film varje dag, men det blev samma film både fredag och lördag - Röjar-Ralf. Jag berättade för pojkarna att jag hade den i fredags och båda ville se om den i lördags. Och inte mig emot, den var riktigt bra. De har sytt in alla dataspelsreferenser på ett snyggt sätt och den var rolig att se även för mig.

De svenska rösterna var bra, men jag hade nog velat se den med engelska röster också. Det får bli en annan dag eller ett annat år. :)

Röjar-Ralf har varit skurk i ett dataspel i 30 år och börjar bli trött på att alltid ses som en skurk. Han vill få en hjältemedalj och sticker därför ut ur sitt spel (genom elsladden givetvis, det var lite svårt att förklara för Pusselbitarna varför det var den vägen som de kom ut ur spelen).

J har pratat mycket om filmen, så jag hade höga förhoppningar på den. Jag blev inte besviken. Se den!

Maken köpte Woody Allens Midnight in Paris till mig som Alla hjärtans dagspresent, tillsammans med guideböcker inför Parisresan. Och allvarligt talat, om jag inte var lite förälskad i staden innan jag såg filmen hade jag garanterat varit det nu.

Owen Wilson spelar en manusförfattare/aspirerande författare som befinner sig i Paris tillsammans med sin nyblivna (?) fästmö och hennes ganska otrevliga och mycket republikanska föräldrar. Han älskar staden och vill gärna bo där, hans blivande fru vill dock att de ska bo i en strandvilla i Malibu.

De träffar vänner till fästmön i Paris - Michael Sheen är helt underbar som outhärdlig pretto-besserwisser - och alla trycker de ner Wilsons rollfigur.  Han är uppenbarligen inte nöjd med sitt liv och vill egentligen leva i Paris på 1920-talet. På något mystiskt vis hamnar han verkligen i tjugotalets Paris där han träffar alla personligheter som han beundrar - Hemingway, F Scott Fitzgerald, Cole Porter. Men var ska han egentligen vara? Var hör han hemma?

Jag gillar filmen, den var snyggt gjord. Owen Wilson är bra. Man får med sig flera visdomsord från regissören också, det är tydligt vad han anser om det som sker.

Kvällens film...

Under tiden som Pusselbitarna åt sig trötta på choklad såg vi på film. Disney channel visade Kejsarens nya stil från 2000 (premiär 2001 i Sverige om jag fattat rätt). Riktigt kul måste jag säga. Lite läskig när den obligatoriska elaka personen var med, men ändå på ett bra sätt och pojkarna blev aldrig skrämda.

Handlingen var lättfattlig och roande. Den unge kejsaren är en bortskämd pojkvasker som får igenom sin vilja - vad det än handlar om. På ett ganska underhållande sätt får han lära sig en läxa och får dessutom för första gången i sitt liv vänner som tycker om honom för den han är och inte för att han är kejsare.

Redan i första rutan får vi se att killen är en lama, och sedan görs en tillbakablick för att vi ska få veta hur han hamnat där. Pojkarna gillade det konceptet, tror jag.

Du störde mitt tung-gung!