M ringde och ville ha med mig på bio ikväll. Hon hade fribiljetter som snart gick ut och det var egentligen bara jag i bekantskapskretsen som var intresserad av att se The Hunger Games: Catching Fire.
Jag var egentligen lite skeptisk eftersom jag har för mig att mellanboken var lite svagare än de andra. Det var dock inte så när det gäller filmen. Den andra boken var nog mer filmvänlig än den första.
Det här var riktigt, riktigt bra. Jag är mycket glad att vi gick och såg den. Undrar när jag kommer att se den härnäst...?
Under helgen har jag sett film varje dag, men det blev samma film både fredag och lördag - Röjar-Ralf. Jag berättade för pojkarna att jag hade den i fredags och båda ville se om den i lördags. Och inte mig emot, den var riktigt bra. De har sytt in alla dataspelsreferenser på ett snyggt sätt och den var rolig att se även för mig.
De svenska rösterna var bra, men jag hade nog velat se den med engelska röster också. Det får bli en annan dag eller ett annat år. :)
Röjar-Ralf har varit skurk i ett dataspel i 30 år och börjar bli trött på att alltid ses som en skurk. Han vill få en hjältemedalj och sticker därför ut ur sitt spel (genom elsladden givetvis, det var lite svårt att förklara för Pusselbitarna varför det var den vägen som de kom ut ur spelen).
J har pratat mycket om filmen, så jag hade höga förhoppningar på den. Jag blev inte besviken. Se den!
Maken köpte Woody Allens Midnight in Paris till mig som Alla hjärtans dagspresent, tillsammans med guideböcker inför Parisresan. Och allvarligt talat, om jag inte var lite förälskad i staden innan jag såg filmen hade jag garanterat varit det nu.
Owen Wilson spelar en manusförfattare/aspirerande författare som befinner sig i Paris tillsammans med sin nyblivna (?) fästmö och hennes ganska otrevliga och mycket republikanska föräldrar. Han älskar staden och vill gärna bo där, hans blivande fru vill dock att de ska bo i en strandvilla i Malibu.
De träffar vänner till fästmön i Paris - Michael Sheen är helt underbar som outhärdlig pretto-besserwisser - och alla trycker de ner Wilsons rollfigur. Han är uppenbarligen inte nöjd med sitt liv och vill egentligen leva i Paris på 1920-talet. På något mystiskt vis hamnar han verkligen i tjugotalets Paris där han träffar alla personligheter som han beundrar - Hemingway, F Scott Fitzgerald, Cole Porter. Men var ska han egentligen vara? Var hör han hemma?
Jag gillar filmen, den var snyggt gjord. Owen Wilson är bra. Man får med sig flera visdomsord från regissören också, det är tydligt vad han anser om det som sker.
Vi gjorde inte så mycket igår, men vi åkte till Media Markt för att köpa ett par Pixarfilmer. De rear ut dem för 49:- styck, ganska bra pris. Vi köpte Monsters Inc., Hitta Nemo och Råttatouille. I och för sig har vi redan de två förstnämnda, men inte i original om man säger så...
Inte för att det spelar någon roll, det är nämligen bara två filmer som spelas här hemma för tillfället, Bilar och Ponyo. Jag tror att de har sett Ponyo två och en halv gång på två dagar. I och för sig går de iväg från filmen då och då, men i alla fall... Tur att det är en så pass bra film. Vi har beställt en box med fyra filmer av Miyazaki, hoppas att de kommer att gilla dem också.
Samtidigt passade jag på att beställa Bortspolad (Flushed away). Jag såg den hemma hos Brodern i somras och gillade den verkligen. Jag uppskattar humorn i den, det är alltid kul när både barn och vuxna kan se samma film och se olika nivåer.
