Söndag - blandad kompott av känslor och händelser

Ah, nu ligger jag efter i fotoutmaningen. Det har inte blivit så mycket fotande - eller bloggande - under helgen, men jag hoppas att det blir ändring på det nu när det är en ny arbetsvecka.

Nu ikväll har jag varit iväg och veckohandlat. Givetvis hamnade jag i avstämning. Och givetvis blev det fel så jag fick packa upp alla varorna istället för att bara kontrollera fem varor. Men det var lugnt. Vad skulle jag göra liksom? Storma ut utan varor? Det är ju så att jag vill äta frukost i morgon bitti. :)

När jag kom hem började jag kolla på IKEA:s garderobsutbud. Maken har målat klart i gillestugan och nu är det dags att inreda. Vi tänkte ca tre meter garderob och sedan bioduken. Sedan har vi inte tänkt så mycket... Jo, jag har tänkt *färg*

Mors dag? Jo, som sagt. Jag fick sovmorgon. Och middagen bestod av thaimat från godaste stället i Spånga - Solhemskiosken. Det var bra, det också.

Igår uppmärksammades för tredje året Ofrivilligt barnlösas dag, dagen före Mors dag. Jag länkade till en notis om Ofrivilligt barnlösas dag och fick en kommentar på Facebook av en gammal kollega. Hen tyckte att man också skulle prata om barnfödartvång, att det är något man också håller tyst om. Jag svarade inte, blev lite fundersam över varför man ska ta upp att alla inte vill ha barn under en länk om människor som faktiskt vill - över allt annat - bli just föräldrar.

Jag - och Maken givetvis - har kämpat så ofantligt mycket för våra barn och älskar dem gränslöst, trots all klagan jag ibland kan häva ur mig. Jag ville bli mamma och det spelade egentligen ingen roll hur, det viktiga var slutresultatet. Jag såg mig själv - och gör det fortfarande till viss del - som ofrivilligt barnlös och jag tycker att det är en himla skillnad på att inte kunna få barn och inte vilja ha barn.

Sedan är det ju så att man inte ska tvingas in i ett fack eller en roll som man inte känner sig bekväm i. Jag har flera vänner som inte har barn och som inte vill ha barn. Jag hoppas att de inte får kommentarer som de inte vill ha.

Själv har jag under de år som vi var utan barn fått de mest skilda råd på hur vi ska lyckas, från hur vi ska ha sex till hur ofta (tack, för det var verkligen det som var vårt problem). Jag har fått lyssna på personer som pratar om hur de planerat när den bästa födelsedagen är för deras barn, för de blir ju gravida så fort och de kan passa in skolstart/sommarlov. Jag har fått höra att om vi nu ska adoptera, då är det bäst att välja ett östeuropeiskt land, så barnet är likt oss. Jag har, sedan vi fick vårt barnbesked, fått höra oräknerliga kommentarer om att jag ska få se att vi nu ska få riktiga barn, för man blir ju alltid gravid när man adopterat.

Faktum kvarstår. Jag är mamma. Till två underbara pojkar - om än något trotsiga. De är så sjukt lika mig och Maken. De är verkligen riktiga. De är mina barn och nåde den som säger något annat.

Så. Nu ska jag sova. Var bara tvungen att skriva av mig lite.

Älskade P2