I påskhelgen när vi åkte hem till mamma passade jag på att ladda ner en del P3-dokumentärer (lyssna på det om infiltratören Peter Rätz!) eftersom vi skulle åka 12 timmar tur och retur. Dessutom laddade jag ner några ljudböcker från Storytel som jag har en månad nu. En av dem var En man som heter Ove, av Fredrik Backman. Det var inte optimalt att lyssna på den i bilen, i synnerhet inte när båda Pusselbitarna bestämde sig för att hålla låda under en ganska stor del av resan.
Men, jag lyssnar på den nu. Och jag älskar den. Skrattar högt emellanåt. Sitter och stortjuter lite nu och då. Fan, så bra han skriver, Backman. Och vem har han kanaliserat för att skriva så träffande om en femtionio år gammal tjurig gubbe? Att skriva så nyanserat om en person är så otroligt bra gjort, att ena kapitlet efter det andra visa upp nya sidor av Ove. Jag gillar Ove. Mycket.
Efter det här ska jag läsa Saker min son behöver veta om världen. Jag har väntat med att läsa den, och nu är det nog dags. Om inte annat så för att få det bekräftat att den mannen är ett geni.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar