Stickan gick inte att få ut, så vi fick tid på närakuten i Järva. Jag satt och höll P2 hela tiden - och måste erkänna att jag fällde några tårar. Det är skitjobbigt att se någon man älskar ha så ont och vara så rädd. Hela han vibrerade till slut, han slutar gråta efter en stund men är fortfarande förtvivlad.
Nu är vi hemma och har applicerat tatueringen som P2 fick. Pojkarna håller på att få på sig respektive pyjamas och jag värmer middag till Maken.
Lång dag. Skönt att den är över. Förresten - huvudvärken? Den har varit med idag som en - inte så värst - god vän. Hoppas den är borta i morgon, för då får vi besök. :-)
Hoppas ni får sova gott i natt hela familjen efter en sån jobbig dag.
SvaraRaderaJa, jag har sagt till pojkarna att de inte behöver vakna tidigt i morgon - ingen förskola på fredagar. :)
RaderaMen usch vilken dag, hoppas det känns mycket bättre imorgon! Kram
SvaraRaderaTack! Det kan inte bli mycket värre. *Ta i trä* :)
Radera