Ursäkta mig...

Men vad i hela h#%#vete skriver den här kvinnan?! Är hon på riktigt?

Djupt inne i barnet finns den instinktiva vetskapen om mamma som den stora tryggheten och säkerheten. Barnet är från början vant vid mamman, hennes lukt och hennes röst. Mamman bör inte lämna barnet ifrån sig under de tre första åren och biologin gör att hon helst inte vill göra det heller.

Ursäkta mig, men om man nu - som jag och många med mig - adopterat äldre barn. Kommer det inte heller att bli bra då p g a att jag som mamma inte varit med mina barn de första åren av deras liv? Och tro mig, jag älskar mina barn fantastiskt mycket men skulle nog inte överleva att vara hemma i tre år...

Och att mannen skulle vara direkt skadlig för barnet:

– De förstår inte hur sköra barn är. De rycker axlarna ur led. De låter barnens tunga huvud hänga och slänga så att de får skador på blodkärlen i hjärnan. Och så har män ofta ett betydligt mindre tålamod med dregel och bajsblöjor. Pappor vill kanske att barn ska lyda och förstår inte att barnen inte begriper tillsägelser. Därför är det många småbarn som också får smisk av sina fäder.

När jag läser det här blir jag arg. Visst händer det hon skriver om, men även kvinnor kan t ex skaka sina barn. Och om man ser till bajsblöjor skulle jag nog säga att Maken är mer tolerant än jag. Men skulle man skada sitt barn p g a bajsblöjor? Jag hoppas verkligen att svaret är nej.