söndag 19 juni 2011

Söndagstankar

Jag pratade i veckan med en en vän som också adopterat ett syskonpar och hon frågade om jag börjat känna det som om det var våra barn och inte några barn som vi "barnvaktade". När hon sa det klickade det till i mig. Det var ju precis så det kändes den första veckan, eller snarare de första veckorna. Att det här var barn som vi passade åt någon. Att vi när som helst skulle lämna tillbaka dem till någon obestämd person och gå tillbaka till vårt "vanliga" liv. Med tanke på hur mycket de saknade sin fostermamma de första veckorna så *var* det ju egentligen så också. Den senaste tiden har de inte uttryckt denna saknad lika mycket.

Båda barnen somnar i vår säng på kvällen, sedan bär Maken in P2 till sin säng. P1 har dock inte sovit i sin säng på några nätter nu. Han förklarade för oss - på ett mycket pedagogiskt sätt och med hjälpmedel - att det låter för mycket i deras rum, för många brand- och polisbilar och ambulanser som tjuter på nätterna. Jag har försökt att bära in honom till hans säng när vi går och lägger oss men antingen vaknar han och börjar skrikgnälla eller så springer han in till mig efter tre minuter. Under helgen har jag därför inte burit in honom till sin säng. Tids nog kommer han att vilja sova där, resonerar vi.

Igår var J här med H1, H2 och T. Dessutom var A1 här med sin brorson O. Själva var vi och tog fästingspruta (inom parentes: Aj som fan!) vid Bromma Blocks, så A1 fick roa O här hemma alldeles själv, stackarn. Det blev i alla fall mycket lek. P1 lekte jättebra med H1 & H2 medan P2 charmade in sig hos T - eller om det nu var tvärtom...

Vi köpte ett par DVD-filmer idag, men de var nog lite för avancerade för Pusselbitarna. Maken köpte Megamind och Dumma mej på Elgiganten och jag köpte den sista (?) Shrek-filmen på Coop. P1 ville se filmen med den blå killen - Megamind - men vi stängde av. De var inte riktigt fokuserade, om man säger så...

De somnade snabbt ikväll, tjugo över nio var de däckade. Inte säker, men att P1 somnade så fort kanske beror på att jag masserade honom på ryggen, magen och i huvudet. Vi försöker ha så mycket kroppskontakt med dem som möjligt. Att de var vakna länge i går kväll borde också vara en bidragande orsak.

Nu ska jag hänga tvätt och sedan ska jag gå och lägga mig. Skulle vilja spela ett par omgångar Angry Birds Rio (ja, jag är lätt besatt) på iPhonen, men det blir kanske inget med det. Ska för övrigt lägga upp ett inlägg på den låsta bloggen, antingen nu ikväll eller i morgon. Både jag och Maken är fascinerad över hur besatta båda Pusselbitarna är med våra iPhones. Vi har bildbevis... :)

2 kommentarer:

  1. Vad skönt om det inte längre känns som att ni barnvaktar och den akuta längtan efter fostermamman verkar gå över. Ser fram emot inlägg på den andra bloggen också, ibland glömmer jag ju att kolla av den då den inte fångas upp i bloglovin av förklarliga skäl...

    SvaraRadera
  2. Intressanta tankar! Det är en så stor omställning, även om ni har förberett er länge så förstår jag att det är en tålamodskrävande process efter ankomsten - själva familjebildandet.(Tålamod förut, och tålamod nu... fast mer behållning nu förstås :-))
    Men ni är så bra, kom ihåg det, heja er!! Kul att träffas. Hoppas det blir snart igen. Kram.

    Ps. Ni är välkomna till Gärdet framöver. Kanske en enkel fika i den lilla lyan. Och så en långpromenad på Gärdet/Djurgården i lugn och ro...

    SvaraRadera