Min första musikupplevelse var Eurythmics, runt 1986. Min bror hade skaffat en skiva med dem, Revenge och jag fick absolut inte gå i närheten av hans stereo när han inte var hemma. Eller annars heller, om jag minns rätt. ;) Detta struntade jag dock relativt blankt i. Det var väldigt många år sedan nu. Preskriberat. Om han vill får han komma hem & spela på min stereo nu... Den bästa låten var Missionary man:
Min första idol var Orup. Jag har skrivit om honom förut, och kommer garanterat göra det igen. Året är 1989. Han hade redan gjort en bra skiva enligt mig, hans debut som singelartist, och nu kom uppföljaren. Jag gick på min första konsert och hamnade bredvid en tysk kille som bad mig översätta vad låtarna handlade om. Undrar egentligen vad jag sa till honom, min tyska var inte den allra bästa... Favoritlåten på skivan 2 var i alla fall Upp över mina öron:
Två stycken klockrena dåtidslåtar. En tredje blir svårare. En låt som jag för evigt kommer att förknippa med mina studieår i Umeå är Mr Boombastic med Shaggy. Gud så trött jag var på den låten runt 1995-96. Lik förbaskat så hoppade man ändå upp & dansade till den igen nästa gång...
Slutligen: Skämslåten. Jag kan slå Sara, lätt. Sommaren i city med Angel. En sån där låt som jag helt oprovocerat kan börja nynna på på olämpliga ställen:
Slutligen: Skämslåten. Jag kan slå Sara, lätt. Sommaren i city med Angel. En sån där låt som jag helt oprovocerat kan börja nynna på på olämpliga ställen:
(Bubblare på den korta listan är What's the color of love, med Lili & Sussie för övrigt.)
Hihi, jag övervägde faktiskt att ha just Sommaren i City som skämslåt jag med;)
SvaraRaderaDen är ju klockren, hade också kunnat ha den som skämslåt.
SvaraRadera