Fars dag på söndag. Det finns så mycket reklam för typ - allt - ute just nu. Jag har inte saknat pappa på ett tag, inte mer än vanligt i alla fall. Att jag önskat han var kvar, som han var förr, innan han blev dålig. Men det är just sådana här dagar som jag inser att han aldrig mer kommer tillbaka. Och jag vill inte det. Jag vill att han ska vara här, och bli glad när jag skickar choklad till honom. Jag vill prata med honom!
Jag älskar dig, pappa. Förhoppningsvis visste du om det hela tiden. Jag försökte i alla fall säga det ofta.
(Om jag är så här förstörd idag, hur blir jag då på söndag... )
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar