...*kinkig*. Jag satt och skrev ett inlägg i 30 minuter. Av någon anledning, är inte säker på vilken, så försvann det. Jag skrev om det. Då läggs Blogger ner i 10 minuter och mitt inlägg försvinner. Blä.
Min dag var blöt, kall och grå. Ljuspunkten var att jag var på seminarium. Och fikabordet på eftermiddagen. Mums.
Lyssnar på just nu: Någon måste gå. Vacker, bitterljuv, typisk Oruplåt... Vi har alla varit där någon gång.
Jag tror du tänker gå din väg
Det märker jag på dina steg
Går du ut genom vår dörr
Blir inget mer som förr
Jag önskar att du kunde se
Jag har så svårt att tänka mej
Att leva livet utan dej
Men hur svårt det än är
Är det ingen ide
Jag kommer aldrig ändra mej
Varje steg vi gått
Har vi gått tillsammans
Du och jag
Varje mil tillsammans
Varje dag
Men vi ledsnade till sist
Och jag vet att det finns...
Ingen som vi kan klandra
Vi lever med oss själva men vi bor med varandra
Jag borde vara ledsen men jag börjar förstå
Att någon måste gå
Någon måste gå
Det kommer kanske någon dag
Då vi kan glömma allt vi sa
Men det dröjer länge än
Tills du blir mer än vän
Jag hoppas att du får det bra
Men hur jag önskar att
Filmen slutar lyckligt
För en gångs skull
Bara riktigt lyckligt
För våran skull
Låt oss byta regissör
För jag vet att det finns...
Ingen som vi kan klandra...
När du varit borta i tusen år
Och jag bara fortsatt så gott det går
Säg kommer du sakna mej då ibland
Finns det någon annan hand i din hand
(Orup, Någon måste gå, 2006. Hämtat från www.orup.com)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar