Atsjoooo

Jaha, då börjar man bli förkyld då. Inte så oväntat kanske med tanke på att Maken varit rejält förkyld* i nästan två veckor...

Jag gick hem från jobbet vid 15.30-tiden. Egentligen hade jag tänkt att vara kvar på jobbet ett tag till, men det kändes inte bra. Ont i halsen är inte roligt.

Nu vill jag ha mat, men det kommer väl vara jag som måste fixa den, antar jag. Ahja, jag har förberett mig lite och har köpt färdig ärtsoppa. Duger i krig, faktiskt ganska gott.


*Hans version är självklart att han varit i det närmaste döende och att jag varit oförskämd... Karlar och deras låga sjukdomströskel.