Maken. The man, the myth, the legend.

Jag vill börja med att säga att jag älskar min man. Mycket. Men det finns utrymme för förbättring...

Jag har varit gift med Maken i (väldigt) snart sju år. Vi har varit tillsammans i femton år i år. Då kan man tro att man ska få lite sött tilltal i de mail som emellanåt skickas från den manliga delen av familjen.

Icke.

När jag fick mail från Maken förr som slutade med "Vänliga hälsningar, Maken*" upplyste jag honom - vänligt och bestämt - om att jag inte är en affärsbekant. Då började han faktiskt skriva mer personliga sluthälsningar.

Men. Nja... Idag fick jag ett mail från honom. Det började:

"Teachgirl**,
Jag har kollat med skatteverket och du har ännu inte redovisat förlusten av de optioner som du köpte."

Och sedan avslutar han med "Puss, Maken". Jag kände mig schizofren. Början lät som ett affärsbrev och slutet mer som ett kärleksbrev. Jag läste upp början för ett par kollegor på jobbet (sorry, älskling) och de tyckte också att det lät lite udda. jag upplyste även Maken om detta i mycket tydliga ordalag i telefon.

Jag vill ännu en gång poängtera att Maken är mig mycket kär och att jag inte vill byta bort honom för något. Men koll på hur man skriver till sin fru? Nja...

* Självklart skriver han inte Maken
** Dito.