Gårdagen och lördagen...

Solen skiner in genom mitt fönster i arbetsrummet och i dag ska vi se Lars Winnerbäck. Lycka. Jag hoppas bara att vädret håller i sig och att det åtminstone inte ösregnar under konserten.

Igår såg jag äntligen Sweeney Todd. Maken köpte den åt mig på Elgiganten, bara 99:-. Vad kan man då säga om den. Jo, först och främst detta: Tim Burton har lyckats med att måla upp en mörk och dyster bild av London, med ljusa återblickar och framtidsplaner. Alla sjunger och dessutom riktigt bra på sina håll*. Han är verkligen en av mina favoritregissörer, utan jämförelse. En film som han har satt sin signatur på är alltid sevärd. Jag ser fram emot vad han han kan göra med Alice i underlandet...

Alan Rickmans röst går fortfarande inte av för hackor. Han är verkligen en av de bästa skådespelare jag vet.

Mannen som jag bara sett i slimiga roller, Timothy Spall** är minst lika slimig här.

Johnny Depp & Helena Bonham-Carter är båda riktigt suveräna. Båda ser trasiga och lite lagom galna ut. Båda kan dessutom sjunga, i synnerhet Depp. Var inte han med i något band när han var yngre?

Slutligen så är musiken och texterna riktigt bra.

Nu: Dags för lunch!


*Detta påpekade Maken snabbt när han talade om att det finns skådespelare som kunde sjunga, apropå Mamma Mia!.

** Peter Pettigrew i Harry Potter-filmerna t ex...

Filmer jag längtar efter, del 1...

Attend the tale of Sweeney Todd.
His skin was pale and his eye was odd.
He shaved the faces of gentlemen
Who never thereafter were heard of again.

Johnny Depp och Alan Rickman. Av Tim Burton. Om jag ska se den? Bär påven en fånig mössa?! På IMDB står det ännu inte när den har premiär i Sverige, men i Norge öppnar den den 11/1-08. Så mycket senare kan den inte starta här.

Jag fortsatte att se på Love actually igår kväll. Det blir något sorts konstigt etappseende, en halvtimme där, fyrtiofem minuter där... Nu har jag sett fram tills dess att Alan Rickmans chefsfigur ska gå & handla julklappar. Snart dyker Rowan Atkinson upp!

För en gång skull koncentrerar jag mig mest på Bill Nighy. I vanliga fall brukar jag rikta in mig på Firth-Rickman-Grant, men nu tycker jag att det är jättekul att specialkolla in hans scener. Han har ett alldeles speciellt sätt att röra sig och att prata. Det syns alltid direkt att det är han, även när han först syns bakifrån (Shaun och the Dead) eller när han ser ut som en bläckfisk (Pirates II & III).