En ny erfarenhet. Jag har varit på mitt första årsmöte i vår fastighetsägarförening. Som grädde på moset är jag numera sekreterare i nämnda förening. Jag är vald på två år, vi får se om det är något för mig. Svensklärare som jag är, har jag ändå inte skrivit allt för många protokoll i mina dagar.
Jag var beredd på att det skulle vara i alla fall någon knäppskalle som skulle klaga på allt och dra ut på mötet alldeles för länge. Sist jag var på ett årsmöte av någon sort, då i Svärföräldrarnas förening, var det en kille som höll på att klaga på stena vid vägen och allt annat möjligt. Mötesfanskapet drog ut i över fyra timmar. Så fort någon punkt togs upp, nog räckte karln upp handen och började orera.
Ja, jag hade t o m väntat mig att det skulle vara lite så här. Snälla, klicka och läs, denne Prankmonkey skriver nämligen helt underbart.
Förresten, visst har det varit en ganska skön dag i Stockholmsområdet idag? Känns som vår, men fortfarande för kallt för att skippa dunjackan.
Vilken rolig länk!! Möteshelvetet i ett nötskal! Det fyratimmars du var med om verkade heller inte ligga långt efter...
SvaraRaderaHar man ett yrke som alla tycker ligger nära protokollskrivande (lärare, särskilt svensklärare! journalist etc...) så kan man vara säker på att man hamnar på sekreterarposten. Fast det är rätt bra har jag kommit på eftersom man då får det lite som man vill och kan styra upp mötena i bästa fall! Har man en svag ordförande kan man ta över när det passar, hm, min erfarenhet... Eller det motsatta, man får skruvande pina sig för att stå ut.
Jag ser fram emot att kolla in styrelsen lite mer. De verkar överlag trevliga i alla fall :)
SvaraRadera