Eftermiddag.

Är på väg hem. Går förhoppningsvis av vid rätt station den här gången, det gjorde jag inte i morse...

Jag vet inte vad jag kan skylla på - tröttma, musik i lurarna, relativt mörker, fokusering på ett blogginlägg, Candy crush... Eller så ser vi det som ett joint effort. Många bäckar små, typ.

När jag insåg att jag åkt för långt tänkte jag att det inte gjorde så mycket för hey! Det här är ju faktiskt Stockholms lokaltrafik och det måste ju komma ett tåg åt andra hållet ganska snart. Max 10-15 minuter. Egentligen 10 eftersom det var lite av rusningstrafik (7.30). Eller inte. Nästan 30 minuter fick jag stå där.

Jag fick i alla fall lite sympati - från eleverna. Från mina kollegor? Utropet "dumma flicka, varför ringde du inte om skjuts" från en och en uppmaning att lyssna på Markoolios Åka pendeltåg från en. Och gapskratt. Tack. Verkligen. Hoppas jag kan återgälda det någon gång... :-)