En man som heter Ove - klar!

Jag hoppar mellan att skratta högt och gråta hejdlöst när jag lyssnar på En man som heter Ove. Tänkte hämta Pusselbitarna lite tidigare idag, men ville lyssna klart på den. Kunde inte sluta. Vill inte att det skulle vara slut, men nu är det det.

Ove är 59. Han kör Saab. Folk kallar honom "bitter" och "grannarnas skräck". Men Ove är fan inte bitter, grymtar han. Han går väl bara inte runt och flinar jämt! 

Varje morgon tar Ove sin inspektionsrunda i kvarteret. Flyttar cyklar och kontrollerar källsorteringstunnorna. Trots att det är flera år sedan han avsattes som ordförande på bostadsrättsföreningens årsstämma. Eller "den där statskuppen", som Ove själv bara minns den. 

Men bortom den vresige ordningsmannen finns en historia och en sorg. Så när de nyinflyttade grannarna i radhuset mittemot en novemberdag råkar förstöra Oves brevlåda blir det upptakten på en komisk och hjärtevärmande berättelse om tilltufsade katter, oväntad vänskap och den uråldriga konsten att backa med släp. Som kommer förändra en man och en bostadsrättsförening i grunden.

Det är inte en enbart rolig bok, tro inte det. Det är nutid och återblickar och glädje och sorg. Mycket tårar från mig. Händelser som får sin förklaring ett kapitel eller två senare. En riktigt välskriven bok, om en komplex person som jag gärna skulle vilja läsa mer om.

Jag har ju inte läst den, men måste erkänna att jag funderar på att göra det också. Se hur boken är att läsa också. Om jag blir lika tårögd igen.

Om du borde läsa den? Ja. Utan snack. Nu.