...det där med att låta Pusselbitarna sova i bilen i en timme under eftermiddagen? Inte en bra idé. Att vi inte lärt oss det efter ett år... De höll låda halva kvällen. Jag levde dock på hoppet att de kommer att vara riktigt trötta i morgon kväll.
Nu sitter vi och se på inspelat Spårlöst och jag gråter en skvätt. Tänk om Pusselbitarna vill se sitt ursprung om si så där 15 år, då ska vi med glädje följa med dem. Vi åker kanske tillbaka tidigare än så, vi får se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar