Jo, så här har det känts. Hela veckan, faktiskt. P2 har varit hemma sjuk fram till idag och vi har pusslat och pusslat för att kunna fixa det i kombination med ganska mycket jobb. Till råga på allt så fångade jag P2:s virus och omvandlade det till en superförkylning. Ick.
Lägg på det en massa lektioner med elever som antingen a) pratar sönder lektionen eller b) inte säger ett skapandes grand på hela lektionen. Snacka om ytterligheter. Dessutom utvecklingssamtal och lite annat smått och gott.
Jag har velat skriva om Sverigedemokraterna. Tro mig. Men nu känns det som om den båten liksom har åkt bort från kajen och jag missade den. Vi kan väl bara säga så här, att det känns som om man inte behöver göra så mycket för att få bort dem - de klarar det liksom själva.
Men.
Det är fredag. Maken ska ha (data-)spelskväll* med några arbetskompisar här hemma och ska köpa med pizza till pojkarna och kebabsallad åt mig**. Jag har en chokladkaka med smaken sea salt pecan som har mitt namn på sig. Jag har köpt diverse glassar till spelgänget (och mig). Tonight's gonna be a good good night.
I'm baaack...
* Jag verkar behöva förtydliga att det handlar om dataspel (Halo 4 eller nåt sånt) eftersom när jag sagt på jobbet att det är en spelkväll tror alla att det handlar om poker.
** Shit. Sade jag nej till pizza? Jag verkar ha lite karaktär, trots allt. Eller så smakar jag på pojkarnas pizza... :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar