Jesus Christ Superstar

Nu har jag haft ett par dagar på mig att känna vad jag egentligen tyckte om föreställningen i söndags. Först och främst är jag otroligt imponerad av Ola Salos översättning. Han har gjort ett makalöst jobb med texterna och förtjänar allt beröm han får.

Om jag hade möjligheten skulle jag se om musikalen flera gånger. Nu är den förlängd fram till mars nästa år och det är inte helt omöjligt att jag försöker gå och se den igen. Det finns biljetter från 300 kr, men då är det inte vidare bra platser.

Jag hade egentligen inga tankar kring musikalen innan vi gick och såg den. Originalet har jag inte sett, men jag har hört musiken och gillar den verkligen. J såg den senaste uppsättningen i Stockholm med Peter Jöback som Jesus och Peter Harrysson som Herodes - då på engelska. Den hade jag velat se.

Jag är först och främst förtjust i Patrik Martinsson, som spelar Judas. Det känns som om det är minst lika mycket hans show, med flera riktigt bra låtar. Egentligen är det en mer spännande person att följa, eller snarare görs han mer spännande. Jesus känner gemene man till, men här får man en inblick i hans motparts sätt att tänka. Undertonen av svartsjuka och förlorad kärlek ger ett intressant triangeldrama.

Jag tycker egentligen mer om Martinsson än Ola Salo, som egentligen började visa sin otroliga röst först i andra akten. Då är han å andra sidan helt underbar, i vissa stunder rent av magisk - titta t ex på det andra klippet här nedan...

Jan Åström (Kajafas) har en helt magisk röst och jag uppskattade hans nummer mycket. Det river som sandpapper när han sjunger, men på ett positivt sätt, alla är berörda.

Fred Johansson (Pontius Pilatus) har också en helt magisk röst och är otroligt säker i sina sånger. Jag hade gärna sett att han fått mer utrymme. Han har spelat Pilatus många gånger, både på svenska och engelska. Det är väl egentligen han som har mest erfarenhet.

Herodes enda sång hade jag lite mer förhoppningar på. Visst är han bra, Johan Wahlström, men det fattades något. Han har i och för sig inte spelat rollen så länge.

Gunilla Backman (Maria Magdalena) är en säker och skicklig sångerska, men tyvärr drunknade den enda stora kvinnliga rollen i Salos och Martinssons scennärvaro. Från och med slutet av december blir det en ny Maria Magdalena, nämligen Anna Sahlene. Hmm... Jag måste nog gå och se den igen nästa år...

Om du har möjlighet tycker jag att du ska se den. Jag skulle gärna vilja se den under påsken nästa år. Den sista föreställningen går av stapeln den 30 mars nästa år, på påskafton. Ett passande slut på cirkeln eftersom den hade premiär på påskdagen i år.